 |
Har du någon gång
övervägt att ta din chef som gisslan och utsätta denne för tortyrliknande
behandling en hel natt? Jag tror att många har gjort det. Den hämndmekanism som
finns inbyggd i oss människor vilar som en möjlighet att använda när man nått
vägs ände.
Min franska favoritförfattarinna
Nina Bouraoui har med nya romanen Gisslan skapat en nagelbitarberättelse på
temat. Den är så bra att man häpnar över hennes förmåga att med till synes små
medel locka in läsaren i denna mörka hämnds återvändsgränd.
I centrum står Sylvie,
ensamstående mamma med ett fackligt uppdrag och ett särskilt förtroende på
gummiföretaget Cagex. Berättelsen har tidigare satts upp som pjäs under 2015-2016,
och utkom i romanform så sent som i år. Den svenska översättningen har gjorts
av Maria Björkman, och det garanterar hög kvalitet.
Sylvies chef Victor Andrieu
håller henne i strama tyglar, inte minst genom att ge henne små föreställningar
på sitt kontor om att han skulle ha goda avsikter. Hon är hans "resonanslåda".
En dag utlöses den allt
starkare tanken. Victor lovar fram emot morgonen henne att han ska glömma vad
hon gjort, ”Jag förebrår dig ingenting. Jag ska inte säga någonting. Jag tänker
inte polisanmäla.”
Så långt in i romanen
finns det både en realism och logik i det som händer. Men sedan rör vi oss in
på ett sluttande plan som gör den oerhört mycket mer spännande. Jag blir
övertygad och tar till mig det hela. Slutscenerna är genialt framkallade av en språkets och fantasins mästare.
Men jag kan förstås inte säga mer än så.
Då skulle jag förstöra för kommande läsare av denna starka roman skriven av en
av de främsta. Har du inte läst Nina Bouraoui redan, så kan du börja med denna.
Du kommer inte att ångra dig. Elisabeth Grates Bokförlag har en stor katalog av
hennes verk i svensk översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar