Visserligen har jag på mitt sängbord en tegelsten, liksom många andra som vill läsa de tunga klassikerna under corona-karantän. Tolstoj, Dostojevskij och Thomas Mann dyker upp bland lästipsen.
Jag gjorde tvärtom under några kvällar, och tog en liten fin bok med blygsamt omfång. Jag tog boken på bilden ovan. Allt jag läst av Anders Björnsson har intresserat mig mycket. Men som med allt man läser har man ju synpunkter också på författare man tycker om.
Den nya boken kan man inte läsa så. Den läser man och stilla begrundar. Några fåradingar i taget.
Till att börja med vill jag påpeka att bokens skisser och teckningar är gjorda av författarens farbror Ingvar Björnsson (som avled 2003). Jag tycker mycket om dem. Återvänder man några gånger börjar det hända saker med fantasin.
Anders Björnssons fåradingar kan leda tankarna till aforismer, anteckningar och vassa repliker. Det de har gemensamt är att de rymmer några få rader. Jag vill här visa några stycken och varmt rekommendera denna bok för rastlösa och oroliga tider, den ligger så passande på armlängds avstånd från både samtiden och sängen.
Döden inger respekt, därför bör den mötas med värdighet.
Som om jag måste skadas för att kunna helas.
Tänk om fler ville läsa och färre skriva böcker!
Hon var en tidningsledare som omgav sig med en hord medelmåttiga skribenter - enda sättet för henne själv att få genomslag.
Vad vi har är en republik. Vad vi går miste om är folkstyre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar