 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När jag läser pärmarna med Anne-Marie Berglunds brev hittar jag så mycket annat. Noveller, teckningar, dikter gång på gång. Många av dikterna hon sände mig har aldrig publicerats, i böcker eller någon annanstans.
År 2000 gav hon ut sin sista diktsamling, Jag vill stå träd nu på Bonniers förlag. I ett brev daterat 14 december 1998 finns det en dikt skriven dagen före. Den heter Ankomster och avresan:
det är inte resor
du utför bara din plikt, du bär
samma kappsäck, samma två står på perrongen
och möter, de vinkar av dig i avgångshallen
samma ena och du som alltid ska iväg igen
just när du kommit, det är så de ser det
att du reser ifrån dem hundra gånger
och du tänker att du ju aldrig upphört med
att försöka komma hem
fast du vet att hem inte finns och de två
som möter inte vet vem de möter, sambandet
har upphört för länge sen
men upprepningen har blivit en sorts rebus
som de tre inblandade hoppas kunna lösa en dag
Var och en får vandra iväg sen dit där ingen
möter, utan kappsäck, ingen dröm om hem mer
det är ju ändå alltid ett Bort som ekat mellan
oss (er?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar