Corona-pandemin och konsumismen

Landön i april. Foto: Astrid Nydahl

Jag ser hur mönstret förstärks, dag för dag. Undantagstillstånd eller uppmaningar från myndigheter kvittar vilket. Vad kunde förstöra för den moderna människan mer än hinder för konsumtionen? Jag menar naturligtvis inte inköp av livsmedel och mediciner eller färdmedel. Jag menar det där som människor kallar ”shopping”, men som jag hellre använder begreppet konsumism för. Det senare begreppet säger oss att vi har att göra med en social och civilisatorisk sjukdom. 

Konsumismen är inget mindre än en defekt på det mänskliga psyket, som orsakar ett beteendemönster, vilket är skadligt både för individen och för det omgivande samhället. Att bli ett offer för konsumismen går att jämföra med olika typer av missbruk.

Corona-pandemin tydliggör sådana mönster. Svårigheten eller omöjligheten att konsumera - också på kredit, vilket kommit att prägla minst två generationer - får hela samhällen att drabbas av panik, i hemmen eller ute på gator och torg. Paniken uttrycks på många olika sätt, men att det under ytan hela tiden ligger ett våld, riktat både inåt och utåt, kan ingen tvivla på.

Om vi ska tacka denna pandemi för något, så är det just hur den tydliggör och demaskerar. Och för att den hysteriska flygkonsumismen/turismen tvingats ner på jorden.