Corona: panik eller förnuft? Olika metoder och stor undran

Foto: Astrid Nydahl

Jag fick ett mail från Canada, där en kollega och vän undrade varför "Sweden is using a different approach from what we’re doing in Canada". Han raljerade inte, hans ärende var helt enkelt att få det förklarat. Men hur förklarar man den svenska linjen som inte ens svenskar kan förstå (även om många lyckligt fortsätter sitt ute- och nöjesliv som om ingenting hade hänt).

Svenska Dagbladet har haft två intressanta texter om Corona-pandemin. Först Linda Skugge som skriver om situationen utifrån sin egen sjukdom:

Alltid haft på mig vantar på pendel och t-bana. Till och med ibland mitt i sommaren. För det fattar ju vem som helst hur jävla äckligt det är i alla offentliga utrymmen. Så pass att jag alltid har gjort mig omöjlig och fått folk att börja gråta när jag påpekat hur skitiga kafé- eller kontorsmuggar är. Eller tv-smink. Eller hemma i folks kök. Sommarstugor, nej tack.

Sedan tänkte jag skriva om hur rätt åt det är alla töntiga innerstadsmänniskor som inte fattat att det naturligtvis kommer en dag då livet kommer och tar dem. Och då menar jag inte coronan utan att fasaderna rämnar då de inte längre klarar av sina löjligt dyra hus- och sommarhuslån och bilar och båtar och märkeskläder och lyxresor. Som om någon av oss är odödlig. Skriva om att det alltid är begäret som tar en. Att det är konsumtionsekonomin och dess libidinösa undertoner som orsakar förfallet. Och vecken.

Särskilt som Skugge också länkar till Thomas Hylland Eriksen-intervjun i samma tidning vill jag citera honom:

– Folk reagerar olika. Men jag tror att vi kommer börja prata annorlunda om det goda livet och det goda samhället.

Hur då?

– Mer om trygghet och närhet och lite mindre om tillväxt och konsumtion. För nu har politiker och ledare snackat om att vi behöver göra något med klimatet och miljön i 30 år, men bilden ser likadan ut som 1990. Så tänk om den här krisen är det vi behövde för att faktiskt göra saker annorlunda?

Vill vi inte bara fly tillbaka till business as usual?

– Det är upp till oss. Men jag ser ett fönster av möjligheter. För när saker och ting går på rutin, folk har det bra, upplever trygghet och tillit – som vi gör i Skandinavien – är det väldigt svårt att ändra kurs. Det måste göra lite ont.

 Det Skugge och Hylland Eriksen har gemensamt är ett slags tacksamhet för pandemin. Hur så? Kanske för att den öppnar ett eller annat öga. Själv är jag i grunden pessimist. Människan som massvarelse komm er inte att lära sig ett dugg. Alla står shopping- och flygsemesterredo, garanterat!

Paniken ser jag inte, den är mest en löpsedelsrubrik. Förnuftet då? Om det gäller att skydda sig så är det si och så med det också.

I vanlig ordning vistas vi om förmiddagarna på Landön. Vindens kyla fick vinterkläderna på igen, till skillnad från tidigare i veckan då jag satt med bara armar och njöt i solen.

Från söndagen trillar snart vardagen in igen, även om det blir en kort vecka före Valborg och Första maj, två dagar som väl kommer att icke-firas på de flesta platser.