 |
| Bosarpasjön lördagen 18 april. Foto: Astrid Nydahl |
När nu Ann Heberlein ger ut en bok om Hannah Arendt blir jag misstänksam. För det första: Heberlein skrev en bok om "den banala godheten" med en tydlig anspelning på Arendt. För det andra: det finns en uppsjö böcker både om Arendts person och om hennes författarskap. Varför skulle jag vända mig till Heberleins? Om jag vore väldigt ung och saknade grundkunskapen kanske det skulle passa, men efter att ha läst Elisabeth Åsbrinks stora recension i DN tvivlar jag också på det. Hon skriver bland annat:
Om Ann Heberlein har utkämpat någon intellektuell kamp i sin livslånga relation med Hannah Arendt syns det inga spår av den i biografin. Alla hinder i tankebanorna tycks undanröjda. Det gör att biografin här och där antar formen av en föreläsning. Det kan en tålmodig läsare nog leva med. Värre är när det övergår i en självhjälpsbok i mognadsprocesser, som i resonemangen kring förlåtelse.Jag tar hellre fram Arendts egen bok om totalitarismens uppkomst, vilken utkom 2018. Du kan läsa min recension av den här, och i den skriver jag bland annat:
Totalitarismen vid makten är den totala kontrollen av hela nationen och folket. Dödandet av människans individualitet är något annat än ett tyranni som anstränger sig att kontrollera, men aldrig helt lyckas. Befolkningen kommer likväl av totalitarismen vid makten att delas upp i anhängare och andra. De lojala premieras. De andra inte, eller rentav värre. Arendt skickar en varning in i framtiden: ”Totalitära lösningar kan mycket väl överleva de totalitära regimernas fall i form av starka frestelser som gör sig påminda varje gång det ter sig omöjligt att lindra politiskt, socialt eller ekonomiskt elände på ett människovärdigt sätt.” Vi som lever i en epok med facit förstår hur rätt hon hade.När vi lever i skuggan av corona-19 kan ingen handling bli banal. Vi måste handla utifrån insikten att makten just nu agerar med olika särintressens konsolidering.
Det finnns, som bekant, många totalitära kretsar i vår värld, som griper tillfället att ytterligare förstärka maktinnehavet, juridiskt och politiskt. I folkets namn uppför de sig som i de gamla partidiktaturerna. Också i vårt geografiska närområde förhåller det sig så. Hur ska deras agerande se ut när pandemin är över? Vad förväntar sig Europas folk?
Men det finns också kretsar som irrar omkring som i en skog utan kompass men med folkets hälsa som huvudparoll. Nog kan man se skillnad på dem och de totalitära? Hur kommer deras eftermäle att se ut? Tids nog faller bitarna på plats.
Jag fann lördagsintervjun med fil dr Jacob Nordangård på Swebbtv igår intressant. På tal om särintressenas (läs: globalistiska intressens) konsolidering med anledning av coronapandemin.
SvaraRaderaJari, jag har också lyssnat till Nordangård. Men jag säger inte att särintressena specifikt kopplas samman med globalismen. Rakt inte. Jag är inte det minsta intresserad av att kopplas samman med den i grunden antisemitiska väckelsen (mot Soros, Israel och annat). "Särintressena jag i bloggposten syftar på är det jag preciserar i bloggen: Det finnns, som bekant, många totalitära kretsar i vår värld, som griper tillfället att ytterligare förstärka maktinnehavet, juridiskt och politiskt. I folkets namn uppför de sig som i de gamla partidiktaturerna." Jag är således mer bekymrad över ungerska, slovakiska, polska och andra illiberala demokratiers utveckling mot Orban-riken som styrs av en man, d.v.s precis som under partidiktaturernas tid.
SvaraRaderaGlobaliseringsrådet definierar begreppet som "Globalisering syftar i vid mening på handel, gränsöverskridande investeringar och kapitalflöden samt utbyte av information och teknologi mellan länder. Även mjukare begrepp såsom kultur, miljö, attityder och livsåskådning kan omfattas av begreppet globalisering. Globaliseringen har framför allt möjliggjorts av minskade kommunikations- och transaktionskostnader till följd av teknologiska framsteg och politiska beslut. Det är ingen ny företeelse men den kraftiga minskningen av dessa kostnader de senaste decennierna har lett till en dramatisk ökning av globala transaktioner samt att allt fler länder deltar i den globala ekonomin. Globaliseringen har således intensifierats och vanligtvis är det denna intensifieringsfas som avses med begreppet.