Coronapandemin, några funderingar

Foto: Astrid Nydahl

Jag lever nu sedan ett bra tag i frivillig karantän. Här hemma har vi valt att göra det tillsammans. Vi tar en förmiddagstur till Landön för fika och vandring vid havet. Få människor finns där ute. De flesta i vår ålder. Efter det är man redo för resten av dagen och natten inomhus. Böcker läses, texter skrivs, filmer betas av, en efter en. Jag försöker att inte enbart läsa om corona på nätet, men ibland är artiklarna över genomsnittet intressant. Som just idag. I DN skriver 22 kännare av virussjukdomar, bland annat Lena och Stefan Einhorn:

Den 7 till 9 april, de senaste tre helgfria dagarna, dog varje dag i Sverige 10,2 personer per miljon invånare i covid-19. I Italien var siffran 9,7. I Danmark var den 2,9, i Norge 2,0 och i Finland 0,9. I Sverige dör nu alltså mer än tio gånger så många människor av coronaviruset som i vårt grannland Finland.

I Finland är alla kaféer och restauranger stängda. I Finland är alla skolor stängda (med undantag då särskilda behov av förskola och lågstadium föreligger). I Finland är folksamlingar på över tio personer förbjudna.

”Vi började också med rekommendationer”, säger Finlands president Sauli Niinistö. ”Men man kan inte rekommendera folk att de inte ska gå ut och äta om restaurangerna ändå håller öppet.”

Vidare:

Förhållningssättet måste ändras radikalt och snabbt. Eftersom symptomfria sprider viruset måste man se till att öka den sociala distanseringen. Stäng skolor och restauranger på samma sätt som man gör i Finland. Samtliga som arbetar med äldre måste bära adekvat skyddsutrustning. Inför masstestning av smittsamhet på all vårdande personal och testa för antikroppar mot sars-covid-2 så att konstaterat immun personal kan återgå till arbete. Kräv karantän av hela familjen om en medlem är sjuk eller testar positiv för virus. Inpränta i samhället att vem som helst kan vara smittsam. ”Jag var aktiv och varnade”, säger Finlands president Niinistö. ”Hur hade man tänkt om jag hade varit tyst hela tiden? Jag är ju president.” Så måste ske också i Sverige. De folkvalda, de som har det övergripande ansvaret, måste gripa in, det finns inget annat val.

Nå, dessa varningens ord har kommit med jämna mellanrum, så väl i Skandinavien som globalt runt världen. Men Sveriges överhet – inklusive myndigheter och regering – har kört sin linje, med full vetskap om att det kan gå galet, men ändå måste prövas. Professor Agnes Wold skriver i Expressen:

Det kommer dröja innan vi kan gå tillbaka till ett normalt liv – speciellt när det kommer till riskgrupperna, menar professor Agnes Wold. Hon tror att man ännu inte har nått toppen på kurvan i Sverige utan kommer att nå dit inom någon månad. 

Första peaken kanske kommer i maj eller juni, och när den går över då kan alla 35-60-åringar glädja sig. Men för riskgrupperna... viruset är ju inte borta. Vi får avvakta. Den här sommaren är körd. Man ska inte tillbringa semestern med barn, barnbarn, mormor och morfar, säger hon. 

Perspektivet bör understrykas dagligen. Men med alla de inlindade myndighetsorden lyssnar man till det som låter behagligast. Därför är alltjämt restaurangen och caféer fulla, liksom shoppingcentra landet runt. Vad innebär det om en månad? Jag hälsade idag på nära anhöriga genom en glasruta i ytterdörren. Det var både glädjande och sorgligt. Men jag vill fortsätta samleva med barn och barnbarn efter corona-pandemin! Borde inte alla människor drivas av liknande drömmar?