![]() |
Anne-Marie Berglund, tecknat på brevets baksida, 22/10-1997 |
Nog lektes det i Anne-Maries och mina brev. När jag i oktober 1997 utgav hennes bok Episoderna (reseminnen med hennes egna fotografier) ville hon mycket hellre tala om ett temanummer av tidskriften Ariel som hon såg sig själv göra tillsammans med mig. Jag hade ju givit ut temanumret om Lissabon, så fantasin om ett Parisnummer var alldeles logisk. Ariel var efterföljaren till en av vårt lands äldsta kulturtidskrifter, Studiekamraten, som hade djupa rötter i arbetarrörelsens bildningsarbete. Jag köpte loss den från Bibliotekstjänst i början av 1990-talet. När tidskriften bytte namn till Ariel behöll jag Studiekamraten som förlagsnamn (men min son Mikael Nydahl, som tog över 1998 behöll i stället namnet Ariel på sitt förlag, som var verksamt i drygt tjugo år, fram till Nobelpriset som tilldelades Olga Tokarczuk).
Den 9 september fick jag en fantastisk lista med förslag på innehåll av Anne-Marie Berglund. Så här såg den bland annat ut:
Parisnumret. Mystik. Anarki. Poesi. Revolutioner. Förslag till texter: Om Flamel, alkemisten som hade sitt laboratorium precis där Tour Saint Jacques är. Om Gerard Narval (som hängde sig inte långt från Chatelet och just Tour Saint Jacques). Jag har varit mycket fascinerad av dessa fenomen. Sekelskiftet. Eiffeltornets alla självmördare.
Dagens passager, vad det blivit av Walter Benjamins Passager (en är helt upptagen av indier). Några texter av Natalie Barney som höll salong på rue Jacob. Nutid: äta hos anarkisten som håller restaurang där var och en får betala som han kan (jag var där för femton år sedan, men han fortsätter).
Katter på Pere Lachaise kyrkogården förstås, dessa uteliggare. Bidragsgivare kunde vara Claes Hylinger (om patafysikerna eller någon annan sorts promenader). Jacques Werup med någon dikt. Gamla Paristexter av Birgitta Trotzig.
Mitt samtal eller text om samarbetet med Jacques Outin (min översättare, så han vill säkert) och Gunnar Harding, som gett ut på franska Hardings bok om Apolinnaire. Min egen novell om Omar kunde ingå. Och du själve direktören, kan få skriva text om dina kittlingar längs Rue Saint Denis. Revolutionerna i Paris, kan någon historiker få framställa på ett kortfattat sätt. Naturligtvis kommer det ju till en massa infall under arbetets gång
Helt underbart! Hade älskat att läsa det numret.
SvaraRadera