 |
| Foto: Astrid Nydahl |
I tidskriften Signum, nummer 3/2020, skriver Anders Piltz, professor emeritus vid Lunds universitet och präst i Dominikanorden:
"I begynnelsen var utropstecknet, punkten och frågetecknet. När arten homo sapiens slutgiltigt höjde sig över sin omgivning genom logos, språkförmågan och abstraktionen (...) blev påståendet, tilltalet och frågan grunden för mänsklig kommunikation, relation och stabil gemenskap."Piltz essä, med rubriken Den bildande samtalet, fortsätter sedan ett resonemang om hur samarbete och samförstånd ökat våra överlevnadschanser. Med Ovidius och Aristoteles vid sin sida går han på djupet med bildningsfrågan. Anledningen är tidskriften Credo-Signums 100-årsjubileum. Över 1800-talets allmänbildning som ett borgerligt ideal, når vi fram till vishet, humanism och samtalet som en förutsättning för bildning.
Piltz hävdar ett bildningsideal vi idag måste insistera på, varje gång den brutala pk-kulturen vill tysta någon:
"... till slut måste man, tills motsatsen är bevisad, i det längsta insistera på den behärskade, icke-aggressiva respekten för den andres avvikande mening."Piltz avslutar sin mycket läsvärda essä så här:
"Med detta sagt bör man respektera ett annat retoriskt råd, denna gång av Jesus själv (Matt 12:36): 'Varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag.'"
Onyttiga ord, ja. Vad som verkar bli mer och mer populärt är s k poddar, där man måste lyssna på samtal mellan två eller flera personer. Ofta kan samtalen vara intressanta men tyvärr är det mycket tomt pladder som utfyllnad medans kontrahenterna samlar sina tankar.
SvaraRaderaEn podd kan aldrig vara som en välformulerad text, där man kan läsa om en välformulerad mening eller låta texten upprepa ett klokt resonemang.
Börja aldrig med poddar, Thomas.