Journalistiskt grävande och stora konkurser utan kritiska frågor

Foto: Astrid Nydahl

Vad är viktigt och vad är oviktigt? Det viktiga måste vara att skydda sig mot viruset. Det oviktiga är den sortens journalistik som rotar i utanverk och bisaker. Statstjänstemännens klädsel måste vara av ringa betydelse just nu.

Det finns frågor som hittills inte fått några svar ens i rikspressen. Hur är det möjligt att mycket stora företag och butikskedjor förklaras i konkurs redan efter en dryg månad? De har alltså inget kapital att ta av? 

Kedjan MQ med 159 lokala butiker är en som tilldrar sig min nyfikenhet. Liksom flygbolaget Norwegians svenska och danska firmor där all kabinpersonal och piloter var anställda. Jag misstänker att konkurserna helt enkelt är smarta drag för att slippa ansvar. Såväl MQ som Norweigan - det finns många fler att nämna - har förstås inte drivit sin verksamhet med endast en dagskassa bort från ruinens brant.

Fysiska butikskedjor är förstås alltid hotade av näthandel och gallerior. Men att två månader med corona-stängning eller minskat kundunderlag i sig skulle leda till konkurs har jag mycket svårt att tro.

Varför gräver inte helt vanliga journalister? De slutade med det när presskulturen vändes till att bli en tröstande och moraliserande bevakare av folklig uppförandekod. Det syntes vintern 2015-1016, och det syns nu. Klart och tydligt kan vi se var sprickorna finns och var ansvarstagandet blott är ett vackert ord.