Läsning i karantän, Michel de Montaigne och Michail Sjisjkin

Vitsippor, lördagen 4 april 2020. Foto: Astrid Nydahl

"Det tycks vara högsäsong för fåfängliga ting när vi ansätts av nedbrytande saker. Vid en tid då det är så vanligt med onda handlingar är det närmast berömvärt att göra något som bara är onyttigt."

Det var Montaigne som skrev dessa intressanta rader, hämtade ur kapitel 9, Om fåfänglighet, Essayer, bok 3 (utgiven 1588), i översättning av Jan Stolpe. 

Vem har kommit på den urbota dumma idéen, att man ska läsa nyskriven svensk prosa under karantän? Den som så önskar kan förstås göra det, men jag tror att denna långa och hittills oöverskådliga tid, ska användas till sådant som också bildar och utvidgar det egna förrådet av historiskt-litterärt medvetande.

Trots att det mesta av min lästid ägnas Michail Sjisjkins tegelstensroman Erövringen av Izmail, (nyligen utgiven av Ersatz förlag) i översättning av min äldsta son, Mikael Nydahl, så finns alltid Montaignes essäer på läsbordet. Hur många gånger jag läst dem vet jag inte. Men jag vet att de ger mig både kunskap och inspiration. Eller som han själv skriver om det vi män och kvinnor, födda fria, plötsligt kan stå inför, som överraskar och gör oss mänskligare:

"Jag omfamnar en polack lika gärna som en fransman och lägger mindre vikt vid den nationella tillhörigheten än vid den universella och gemensamma (...) Helt nya bekantskaper som jag gör på egen hand tycks mig väl så värdefulla som sådana vanliga, tillfälliga bekantskaper som man knyter med sina grannar."