 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Bara en tanke i flykten: har jag rätt att mildra plågorna vid sjöar och hav
när samtidigt så många andra människor befinner sig i ett större, existentiellt
eller fysiskt lidande? Vad skulle det göra för skillnad om jag stannade kvar inne med
fördragna gardiner? Sjukdomar och en globalt härjande pandemi tvingar oss att läsa kartorna på nytt, eller rentav ersätta dem med andra.Vår karantän är hittills frivillig och medger just de där nödvändiga och avgörande turerna om förmiddagen. Om jag tvingades vara inomhus dygnet runt skulle jag antingen sjunka ner i djup vårdepression eller bli galen.
Gårdagens sjukhusbesök gav mig en tankeställare. Det var väldigt få människor där. På röntgenavdelningen var det jag och en annan man i väntrummet. Han kallades in en kvart före avtalad tid, jag tre minuter före. Redan i entréhallen var det nästan tomt, där det annars brukar vara fullt. Färdtjänstbilarnas vanligen så långa rad bestod av endast två fordon, i det ena satt en djupt sovande chaufför. Så nu förstod jag varför man från flera landsting uppmanar människor med annan sjukdom än corona-virusets, att faktiskt komma dit. Att stanna hemma efter en hjärtinfarkt är förstås inte en bra idé. Inte med andra allvarliga åkommor heller.
CSK i Kristianstad är ett väldigt stort sjukhus med ett geografiskt stort upptagningsområde. Jag har varit på flera tidigare besök där under åren, och jag har under en vecka varit inlagd på hematologen. Vid den tidpunkten slogs man om sängarna och rummen. Nu liknade CSK ett i det närmaste folktomt kommunhus vilket som. Och jag är förstås tacksam att jag så snabbt kunde bli kallad - och få kvitto på att det är gallsten som plågar mig. Ännu en gång gavs det tillfälle att känna tacksamhet över sjukvården.
***
Gårdagens sjukhusbesök gav mig en tankeställare. Det var väldigt få människor där. På röntgenavdelningen var det jag och en annan man i väntrummet. Han kallades in en kvart före avtalad tid, jag tre minuter före. Redan i entréhallen var det nästan tomt, där det annars brukar vara fullt. Färdtjänstbilarnas vanligen så långa rad bestod av endast två fordon, i det ena satt en djupt sovande chaufför. Så nu förstod jag varför man från flera landsting uppmanar människor med annan sjukdom än corona-virusets, att faktiskt komma dit. Att stanna hemma efter en hjärtinfarkt är förstås inte en bra idé. Inte med andra allvarliga åkommor heller.
CSK i Kristianstad är ett väldigt stort sjukhus med ett geografiskt stort upptagningsområde. Jag har varit på flera tidigare besök där under åren, och jag har under en vecka varit inlagd på hematologen. Vid den tidpunkten slogs man om sängarna och rummen. Nu liknade CSK ett i det närmaste folktomt kommunhus vilket som. Och jag är förstås tacksam att jag så snabbt kunde bli kallad - och få kvitto på att det är gallsten som plågar mig. Ännu en gång gavs det tillfälle att känna tacksamhet över sjukvården.
Dottern har alltid en kö på ca 500 patienter, vilket innebär att flera hinner dö innan de får tid trots att hon i normalfall arbetar övertid 80 timmar i månaden.
SvaraRaderaNu avbokar nästan alla sina tider. Det går inte att övertala patienter att komma. Arbetet består av att ringa till patienter och på så sätt få en bild på hur de mår. Även Akuten är tyst och som bakjour kan man till och med sova. (Du får betalt bara när de ringer) Journaler i ordning för ovanlighetens skull.
Det väntar ett helvete, säger hon.