Szilárd Borbély: Final Matters

Foto: Astrid Nydahl

Jag försöker hålla en strikt ordning så länge jag inte träffar andra människor, minst av allt de människor jag råkar vara släkt med. Det gör jag med filmerna och böckerna. Just nu läser jag, och försöker förstå efter bästa förmåga, Szilárd Borbély (1963–2014). 
 

 Hans Final Matters, översatt till engelska från ungerska av Ottilie Mulzet, är en mycket märklig berättelse i poesins form, som står på våra teologiska grunder och går från katolsk och grekisk kristendom till chassidisk judendom och en högst ovanlig kvinnlig identifikation och röst som berättar om och gestaltar Förintelsen i alla dess nyanser, i den fjärde och sista delen med namnet To the Body: Odes and legends. 

I den delen av boken möter vi oförberedda en av folkmordets värsta, Otto Moll, som gick från det civila livet som trädgårdsmästare till att bli chef för krematorierna i Birkenau. I maj 1944 kallades han av Rudolf Höss till tjänstgöring då de ungerska judarna skulle förintas. Av andra inblandade i det vidriga brottet beskrevs Moll som sadist och en best.

Boken är utgiven tvåspråkig, med de ungerska originaltexterna på vänstersidorna och översättningarna på högersidorna.

Szilárd Borbély tog sitt liv. Det han skrev kan med särskild tyngd läsas i Påsk och Pesach-tider.

Han föräldrar blev mördade i en sällsynt vidrig attack i sitt eget hem. Det menar han själv är bakgrunden till denna bok, indelad i fyra avsnitt. Det är tre avsnitt med Final Matters som den gemensamma rubriken, med underrubriker och förklaringar som sedan följer i ett essäistiskt efterord, skrivet av översättaren. Det som berör mig starkast är avsnitten om den judiska chassidismen, samt det avslutande som skrivs med en kvinnas röst och arbetar med Förintelsens minne.