Corona och massans tid

Foto: Astrid Nydahl

Pendelrörelsen: ensamhet – gemenskap. Kan den skrivas: frid – ofrid eller tystnad – muller? Varje dag går jag med denna pendel till mitt arbete. Det väntar mig i ett obefolkat rum. Jag är ensam herre över situationen. Jag är ensam och erövrar varje dag ensamheten. 

Att vara ensam i massans tid är ett privilegium. Att vara ensam tillsammans med en annan individ är ett tillstånd som också markerar avstånd till massan. 

Vad är massan, närmare bestämt? Den uppstår när flockdjuret människan tror att hon bara tillsammans med alla andra uppnår konsumerandets och världserövrandets lycka.

Just nu hindras hon tämligen effektivt. I alla fall så länge världens flygplansflotta står parkerad. I alla fall så länge vår politikerklass ger folket rådet att inte resa längre sträckor ens inom landet. I en grannkommun här nere har ett enda fall av coronasmittad registrerats. I Kiruna med likartad befolkning är de närmare 70, och Stockholm ska vi förstås inte tala om nu.

Vad har kunnat bromsa smittspridningen bäst? En snabb och konsekvent stängning av alla sjuk- och ålderdomshem, med besöksförbud redan 1 mars. Det gav resultat.

Varför vantrivs vi i massans tid? Svaren kan variera men de tycks utgå från en och samma sak: behovet av vila och tystnad.