 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Henry
Miller skrev i Den luftkonditionerade mardrömmen, (Gebers 1948,
översättning av Sten Söderberg) om sin kritiska syn på de moderna samhällena
utifrån främst exemplet USA. Han tog där upp en rad olika fenomen. Några av kapitelrubrikerna
skvallrar om vad, till exempel "Den bedövade själen", "Hitler
och hans muralmålningar", "En ökenråtta" och "Goda nyheter!
Gud är kärleken!", så låt mig bara bjuda på några korta avsnitt ur den sistnämnda
essän (som ju främst handlar om det faktum att människan överskattar sig själv,
gör sig till "Gud"):
"Denna galna verksamhetsiver som har oss alla, rika och fattiga, svaga och mäktiga, i sitt grepp - vart för den oss? Det finns två saker i livet som det förefaller mig som om alla människor åstundade och mycket få uppnår (eftersom båda tillhör den själsliga världen) och det är hälsa och frihet (...) Vi har degenererats, vi har vanärat det liv vi sökte upprätta (...) Våra förfäder kom och sökte en undanflykt från sina förtryckare och de började med att förgifta indianerna med alkohol och veneriska sjukdomar, med att våldta deras kvinnor och mörda deras barn. Livets visdom, som indianerna besatt, den föraktade och bespottade de."
Roligt att du tog upp Millers bok, som jag aldrig någonsin sett någon referera till. Men om jag sträcker på mig i sängen kan jag fånga upp den tunna boken i bokhyllan och läsa vidare om det stycke du skriver - och läsa vidare. Inspirerande. Jag tycker Miller är underskattad. Tänkte för ett par dagar köpa hans korrespondens med Lawrence Durrell; Durrell i Korfu och Miller i Paris.Kanske får ditt inlägg att jag gör slag i saken och köper den gamla brevväxlingen.
SvaraRaderaMed vänliga hälsningar
Göran Sandström
Mvh Göran Sandström
Tack Göran, jag hittade den boken antikvariskt en gång och den har betytt en hel del för mig. Där djupnar ju bilden av Miller.
SvaraRadera