 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Och det första som mötte oss på själva ön var förstås husbilarna. Nu har jag sett två så kallade campingplatser med egna ögon och kan konstatera två saker. Det första är att väldigt många boende där, i husbilar, husvagnar med förtält, hundgårdar, hundspa (!), är äldre människor, nästan uteslutande svenskar. Det andra är att de förstås inte kan upprätthålla några säkra virusavstånd.
Pandemin är en chock för världen. Men en av flera pågående chocker har jag försökt hantera hela mitt vuxna liv - och bara inbland bara lyckats. Turismen, resandekonsumtionen, dunkadunka-"musiken" och allt det andra. Vissa kallar det för "vantrivsel i civilisationen".
Det förblir outhärdligt. Enda goda nyheten är att rockfestivalerna och city-konserterna alla är inställda i sommar. Men det tar de säkert igen med råge när det blir tillåtet igen.
***
Konsumismen har tagit strupgrepp på vår stad. Först förstördes centrum av den tre kvarter stora Galleria Boulevard, där det mesta står tomt idag. Sedan fick vi C4 som upptar ett gigantiskt område tvärs över åkrarna från vårt hem. Också där är det folktomt för det mesta. Nu meddelar lokalbladet att Coop ger sig in i striden. De uppför nu en 5.000 kvadratmeter stor butik/galleria på Härlöv, alldeles i närheten av centrum. I Åhus, närmaste grannstaden, har ICA-butiken byggts om till galleria, där bland annat Systembolaget ligger. Och snett över gatan därifrån har Willys byggt en gigantisk butik, också den folktom för det mesta. Vad vill Coop åstadkomma?
 |
| Skärmdump Kristianstadbladet |
Hur kan man med öppna ögon göra sådana felinvesteringar i dessa tider?
SvaraRaderaDet är fel väg att gå. Själv handlar jag hellre i butik över disk, som här i Höllviken där vi har såväl en fin fisk som köttaffär. Och med högsta kvalité, dessutom. Köptemplens tid trodde jag var förbi. Nu väntar minskad köpkraft hos svenska folket som en följd av coronapandemin, kanske blir det spiken för nyetableringar.
SvaraRaderaJag kan inte låta bli att dra på smilbanden vid läsningen av J-K Huysmans roman Mot strömmen (1884), som känns spänstig och fräsch än idag. Vilket väl får ses som bevis på litterär kvalitet. Jag kommer att tänka på konsumismens förbannelse och den västerländska förlusten av mening när jag läste följande till kaffet idag - det är romanfiguren, den neurotiske snobben des Esseintes det handlar om:
SvaraRadera"Och vilken kontakt kunde det finnas mellan honom och denna bourgeoisie som sakta men säkert klättrat till toppen genom att profitera på varje olycka och orsaka alla slags katastrofer för att injaga respekt för sina attentat och sina stölder?
Efter födslorättens aristokrati följde nu penningens aristokrati; det var handelskontorens kalifat, Rue de Sentiers despotism, kommersens tyranni, med sina trångsynta och korrumperade idéer, sina inbilska och skurkaktiga instinkter. (...)
Det var Amerikas väldiga straffkoloni, transporterat till vår kontinent; det var ett ändlöst, outgrundligt, ojämförligt firmament av bestialiska finansmän och uppkomlingar som strålade, likt en vedervärdig sol, ner över den dyrkande staden som tryckte sig platt på mage och ejakulerade slippriga lovsånger vid bankernas gudlösa altare!"
des Esseintes förfasas av den intellektuella förslappningen, ja, fördumningen, och den dåliga smaken på det hela taget. Endast den bästa litteraturen, konsten och förfiningen kan ge den rastlöse, plågade esteten kortvarig lisa.
(Kvarteren kring Rue de Sentier beskrivs såhär i Wikipedia: 'Sentier is a neighbourhood in the 2nd arrondissement of Paris which has been known historically as a multicultural textile and garment manufacturing district. Since the late 1990s, it has increasingly become home to many Internet start-up companies and has acquired the nickname Silicon Sentier.')