måndag 4 maj 2020

Red. Lars Rydquist: I litteraturens tjänst – essäer och uppsatser 1872-1918 av Karl Warburg. Förord av Per Helge (Carlssons förlag)



Att Svenska Akademien har ett eget bibliotek, Nobelbiblioteket, är välkänt. De vackra hyllorna och bordet med nya böcker är en del av den interiör vi förknippar med institutionen.

Lars Rydquist var från 2002 och ett drygt decennium framåt dess föreståndare. Han hade då en lång tid varit verksam med olika biblioteksuppgifter. Han avled 2018 och hade då fullbordat en livsgärning som folkbildare.

Rydquist arbetade vid sin död på den fantastiska bok som satte Karl Warburg i centrum. Bokens förord hann han inte själv fullborda, så det fick hans vän Per Helge göra. Den färdiga boken är en stor glädje att hålla i sin hand, att bläddra och läsa i.

Vem var då Karl Warburg? Per Helge berättar i sin text, att han var kritiker, dramatiker och bibliotekarie. Han fick till uppgift att skapa det bibliotek som Akademien skulle använda, då den fått uppdraget att dela ut Nobelpriset i litteratur. Initiativet till denna bok var Warburgs efterträdare runt 100 år senare, Lars Rydquist.

Innehållet spänner över recensioner och längre, fördjupande essäer, samt texter som kretsar kring Akademiens arbete. Inledningstexten, som bland annat ger detta omdöme, är en recension av August Strindbergs Röda rummet,
Röda rummet är i varje fall en bok som ger läsaren att tänka, en bok som kommer honom att småle, ty den är skarp och den är kvick.”
Andra läsvärda essäer avhandlar kvinnorna i Byrons liv, presentationen av Victoria Benedictsson skriven för Illustrerad svensk litteraturhistoria, Anna Maria Lenngren (för samma litteraturhistoria), den mycket intressanta essän De sex osynliga fåtöljerna i Svenska Akademien – också ett hundraårsminne, vilken var ett särtryck ur Handelstidningen 1886.

Bokens alla texter är på olika sätt historiskt och kulturellt intressanta, och därför också lärorika. Inte minst i tider av kulturell nivellering kan man glädjas åt boken vars titel I litteraturens tjänst är minst sagt uppfordrande. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar