Undvika människornas nöjen o affärer

Foto: Astrid Nydahl

I Vägen till kontemplation skriver Thomas Merton om ensamheten:

“Du kommer aldrig att finna inre ensamhet om du inte gör någon medveten ansträngning att befria dig från de begär och omsorger och intressen som hör samman med en existens i tiden och i världen (…) Gör allt du kan för att undvika människornas nöjen och larm och affärer. Håll dig så långt borta som du kan från de platser där de samlas för att lura och skymfa varandra, för att skratta åt varandra eller för att gäcka varandra med sina falska vänskapsgester.”

Varje gång jag gör det, vet jag att den kommer att brista. Den här pandemin har hittills haft en betydande fördel i det att den nära nog tvingat oss att avstå från dessa platser. Jag har inte lidit av den ensamhet den framkallat. I själva verket odlar jag den livsvägen året runt. Nu kom sommaren och jag ser att massan börjar fylla shoppingtemplen igen – nej, jag har inte varit inne i dem, men jag har sett antalet bilar utanför öka rejält – och därmed är samhällsordningen återställd. Vad är det som får oss att tro att pandemin är över? Det är i allt väsentligt ett självbedrägeri. Den pågår för fullt!