Ur handlingsförlamningen växte jag...

Foto: Astrid Nydahl

”Jag är handlingsförlamad – det är som om jag sov och som om mina egna gester, mina ord och mina invanda handlingar bara vore en perifer andhämtning, den rytmiska instinkten i en organism vilken som helst.” (Fernando Pessoa)

Det var så här jag kände i torsdags och när jag steg upp igår. Men så finns det familjemedlemmar och en särskild vän som lyfte mig. Mycket handgripligt och med rätt medel. Vilka de var ska vi inte tala om här. Men jag vill säga, att utan deras hjälp hade jag fått en sommar på tillvarons absoluta botten, där allt det som var jag kunde ha ägt rum "i vilken organism som helst."