Högt respekterad folkmordsideolog

Idag på Landön. En hel vecka har locket legat på. Östersjön har sett ut som ett småfuktigt täcke och himlen har gjort allt för att härna havet. Grånaden har medfört stiltje och värme.Att sitta under det täcket är nervlugnande. Foto 21 juni: Astrid Nydahl

Jag arbetar med min bok Skanderbegs ättlingar. Albaner i Albanien, Kosova och Sverige. Just idag skriver jag ett större avsnitt om Kosova och dess historia. Här ett litet klipp:

I forna ministerpresidenten Vladan Đorđević kunde man runt 1915-1920 höra hur etnifierat gift lät. Han skrev att det egentligen inte finns några albaner, förutom några små klaner i avlägsna trakter kring Malesi (Malësia e Madhe, idag en del av prefekturen Shkodra i norra Albanien), och att Skandbeg själv var serb (!), förutom det hävdade han på fullt allvar att albanerna – som han jämförde med zigenare och ’fenicier’, ett kordord för judar -  hade apliknande svansar. (Se Noel Malcolm: Kosovo, a short history). Men det fanns också ett aggressivt serbiskt koloniseringsprogram, där slavisk-språkiga familjer skulle bosätta sig i de albanskdominerade områdena. Två saker betonades: förneka deras existens som nationell (jugoslavisk) minoritet och undertryck deras språk.

En historiskt oförglömlig gestalt bland dessa serber är onekligen Vaso Čubrilović (1897 – 1990). Hans skrift som i engelsk översättning blev känd under titeln The Expulsion of the Albanians, utkom 1937. Den kan betraktas som en manual för praktiskt genomförd fördrivning av hela det kosova-albanska folket. Några rader låter så här:

”The problem of the establishment of colonies in the depopulated regions is no less important than the expulsion of the Albanians.”

och:

”There is no possibility for us to assimilate the Albanians. On the contrary, because their roots are in Albania, their national awareness has been awakened, and if we do not settle the score with them once and for all, within 20-30 years we shall have to cope with a terrible irredentism, the signs of which are already apparent and will inevitably put all our southern territories in jeopardy.” (Vaso Čubrilović  citerad av Robert Elsie: Texts and Documents of Albanian History). 

Så sent som på 1980-talet kallades all albansk opposition för ”irredentism”.

Vaso Čubrilović var som medlem av Mlada Bosna inblandad i förberedelserna till mordet på Franz Ferdinand 1914, men vid tidpunkten för sitt memorandum en högt respekterad historiker vid Belgrads universitet. Han menade att ingen skulle reagera på fördrivning av ”ett par hundratusen albaner” eftersom Hitler redan kunde ”fördriva tiotusentals judar”. Från 1933 och framåt fördes det seriösa samtal mellan Turkiets och Jugoslaviens regeringar att till Turkiet deportera ett stort antal albanska muslimer. De beskrevs i officiella sammanhang som ”turkar”. De avtal som slöts kunde inte förverkligas, andra världskriget kom emellan och satte stopp för processen (Se t.ex. Noel Malcolm: Kosovo, a short history). 

Är du intresserad av min bok Skanderbegs ättlingar. Albaner i Albanien, Kosova och Sverige så kan du skicka ett mail till thomas.nydahl@gmail.com