Karl Marx och Alexis de Tocqueville

Samtidigt, en svan vid Landön. Foto: Astrid Nydahl

Samtidighet är ett begrepp vi borde använda oftare. Skälet till det är att vi kan få syn på det vi annars inte ens reflekterat över. Samtidigheten förklarar. Som att Tocqueville och Marx levde samtidigt. Att de var lika varandra. Anders Ehnmark skriver:

Utifrån olika värderingar, men med samma klarsyn, iakttar de den moderna klasskampens födelse. Man kan lägga Det kommunistiska manifestet bredvid Tocquevilles stora tal i kammaren den 27 januari 1848. Texterna är tillkomna ungefär samtidigt, just före revolutionen. Också Tocqueville ser ett spöke gå runt Europa.

Ehnmark sätter alltid fingret på något väsentligt, ja rentav något tidigare osynligt. Han fortsätter:

Precis som Marx och Engels tecknar Tocqueville borgarna vid makten som förblindade av snöda intressen, medan arbetarna kräver rättvisa. Klasskampen hårdnar, därför att de rättslösa ser sina herrar uppträda ovärdigt "på den stora teater där vi befinner oss", alltså den politiska scenen.

Också den som grubblar över vår tids herrar kan finna åskådningsöppningar hos Ehnmark. Frågan är om det finns någon samtidighet hos oss, det vill säga några filosofiska/politiska gestalter/rörelser som liknar varandra utifrån olika ståndpunkter. I så fall skulle man kunna säga att både radikalvänstern och radikalhögern "tecknar borgarna vid makten som förblindade av snöda intressen". Med ett självklart tillägg skulle jag då säga att det kan man göra utan att identifiera sig med någon av dessa strömningar. Vår tid skriker mot oss, den som inte hör måste bokstavligt talat hålla för öronen.