Politisk oro, privat oro - från Coronavardag till operationssalen

Landön i midsommar. Foto: Astrid Nydahl

"De politiska förhållandena hade vid den här tidpunkten plötsligt förvärrats på ett sätt som bara kan betecknas som förfärligt och dödligt." (Thomas Bernhard, ur Ja, i översättning av Jan Erik Bornlid)

Det grå, tryckande inre tillståndet: i väntan på måndagmorgonens operation. Kan man vila under söndagen och sedan somna, fullt på det klara med att det är uppstigning klockan fem på morgonen. Kvart i sju ska jag inställa mig. Orden räcker inte heller för att beskriva det jag känner. Men jag vet att det måste göras. 

Har det minsta lilla med "de politiska förhållandena" att göra? Inte ytligt sett, men de bidrar till stegrad oro och gör minsta lilla påslag till något värre. Omständigheterna just nu är både förfärliga och dödliga. 

Vad är det som händer när en människa går från glättigt och pratsjukt sällskapsideal till isolerad och osynlig? Den processen kan jag inte beskriva. Men jag kan beskriva själva resultatet. Det yttrar sig i fördragna gardiner, stängda dörrar och en ovillighet att delta i några som helst diskussioner.

När jag återvänder hem från sjukhuset är det dessa principer som råder, bortsett från alla de ljuvliga, luftiga och läkande stunderna på Landön. I den lilla viken är det mesta möjligt. När det blir står skrivet i stjärnorna.