Ras och religion. Hitchens, Arpi och Valeur i känslans och oförnuftets tid

Foto: Astrid Nydahl

Tisdagar, är de inte som gjorda för en kör av väsentliga röster? Peter Hitchens inledde en större artikel i lördags med dessa ord:

”What we now face is regime change. That is why these strange crowds have begun to gather round ancient and forgotten monuments, demanding their removal and destruction. They do not know what they want, or understand what they are destroying. But that no longer matters. They think their moment has come, and they may well be right.”

Jag kunde inte låta bli att tänka, att jag tror honom. Det finns alltid ett självspelande positiv i folkmassan. Massan flyttar sig framåt, våldet eskalerar, men de flesta som befinner sig inne i massan har redan glömt ärendet. Det som ännu lever är hatet, vreden, våldet. Han avrundar sin artikel:

”It is regime change. Do not worry too much about the statues which are now coming down. They mean surprisingly little. Worry more about the ones they are soon going to be putting up, and what they will represent. Perhaps our grandchildren will find the courage to pull them down.”

Hitchens slutsats är väl det viktigaste i den långa artikeln. Oroa er mer för vilka statyer som kommer att resas av denna generation bildstormare! Jo, det ska vi nog göra.

Ivar Arpi skriver i Svenska Dagbladet:

” Den segerrusiga mobb som nu sveper fram genom västvärlden är inte intresserad av att väga argument mot varandra, lika lite som kommunisterna under den ryska revolutionen var det. Det handlar om att ställa vår civilisation mot skranket och hugga huvudet av alla som har något som helst koppling till slaveri, kolonialism eller rasism. Vi ska sopa rent vår kultur från allt som inte passar in i de värderingar vi har just nu. Sadiq Khan, Londons borgmästare, har tagit täten. Han påstår att mycket av Londons och Englands rikedom byggts av slavhandel, vilket är fel rent faktamässigt, men vad spelar det för roll när det känns moraliskt sant? En kommitté har tillsatts, där mångfaldskonsulter i samråd med Khans lakejer, ska göra en översyn av Londons statyer, minnesmärken och gatunamn.”

Arpi tycks vara inne på samma tankebana som Hitchens, nämligen den att massan i sig har en kraft som kan svepa med sig vad och vem som helst. Det är riktigt otäckt. 

Sist men inte minst vill jag citera en dansk röst ur Den Korte Avis, Kirsten Valeur, som skriver några viktiga ting angående rasism och slaveri:

”Islam spredte sig hastigt fra sit kerneområde omkring Mekka og Medina til at dække den arabiske halvø, Nordafrika og Mellemøsten. I Afrika sås det første dokumenterede islamiske slaveri i Darfur i år 652, hvor den kristne sudanesiske leder stiftede fred med invaderende muslimer under ydmygende fredsbetingelser.

I de følgende århundreder spredte islam sin indflydelse på kontinentet med tilfangetagelse af mere end 17 millioner afrikanere og drab på endnu flere til følge. Ved angrebene brugte man lokale medskyldige, der lod sig omvende til islam, fordi de frygtede for deres liv og gerne ville have del i krigsbytte og slaver. Landsbyer og forrådskamre blev stukket i brand, hvilket førte til, at millioner efterfølgende led af sult og epidemier.”

(…)

”Siden de første muslimer i begyndelsen af 700-tallet trængte frem i Andalusien, bølgede kampene over Middelhavet i de følgende århundreder imellem det kristne Europa og muslimerne i Nordafrikas barbareskstater samt osmannerne i Mellemøsten. Fra 1500-tallet til 1830′erne hærgede kaperne fra barbareskstaterne de europæiske farvande, hvor de nåede helt op til Island (1627) i deres jagt på slaver. Slaverne blev bragt til de nordafrikanske slavefængsler i Algier, Tripoli, Tunis og Salé i Marokko, hvor de sad i underjordiske, overfyldte celler under kummerlige forhold.

Nogle blev købt fri mod en betragtelig løsesum, mens andre blev sat til hårdt slavearbejde. Det kunne være som galejslave, arbejde i havnen, hvor tonstunge sten skulle transporteres ud til forstærkning af molen, eller bygningsarbejde ved de store paladser, der skød op. I alt blev over en million europæere holdt som slaver.”

Det Valeur skriver om är ju på intet sätt nytt, men nog kan en påminnelse alltid vara på sin plats, även om det i vår aktuella situation inte gör vare sig gott eller ont med kunskap. Den spelar på det stora taget ingen som helst roll. Det är känslans och hatets tid nu. Igen.