EU-staten och statsskulden

Foto: Astrid Nydahl

Man får inhämta den kritiska informationen där den finns. Således läste jag på Aftonbladets kultursida en osande ilsken artikel av Göran Greider med bland annat dessa ord:

"Men överenskommelsen i onsdags innebär ingen kompromiss, utan början till ett system- eller snarare epokskifte. Europaunionen har nu skaffat sig en statsskuld och en ny stat, välsignad med en armbågspuss mellan stormaktsledarna Merkel och Macron, siktas vid horisonten. Och det stör mig något oerhört att denna nya, europeiska stat rätt mycket föds i hyckleriets tecken: Skälet till att det annars sparsamma Tyskland går med på att EU lånar upp enorma belopp är inte solidaritet med hårt coronadrabbade länder, utan att landet, på nationellt egoistiska grunder, räds en krisande euro."

Man bör här särskilt lägga märke till att han talar om att EU skaffat sig en statsskuld och att vi därför ser en ny stat födas. Det är något oerhört! Varför är det så tyst i riket? Svaret är enkelt: I Sverige är det av tradition tyst. Vår politikerklass är, med några få undantag på individnivå, fördummad av sitt eget leverne och jag tror inte ens att man ser det Greider ser. 

Vad är då innebörden av denna så kallade överenskommelse? Om den röjer väg för en överstatlighet på helt nya nivåer är det en katastrof, vi kan näppeligen tala om en union bestående av fria stater. Sammansmältningen kan inte heller gagna några andra nationer än de allra största. Först och främst Tyskland, men också Frankrike lär stärka sin ekonomiska makt ytterligare.

Och vi oroar oss för om munskydd bör användas på vissa ställen vid vissa tidpunkter. Men inte ens med munskyddet på dygnet runt har vi inte en chans mot den maktförskjutning som ägt rum. Greider får sista ordet:

"Det är alltså inte jag som darrar. Det är marken. Men mycket litet av kommentarerna före och efter det historiska beslutet har handlat om det epok- eller systemskifte som skett. Nej, debatten inskränks till två lika enfaldiga positioner: Förnuftsbefriad entusiasm för en ny europeisk stat och lika förnuftsbefriad ilska över att de svenska förhandlarna inte nog slogs för Sveriges sak."