Moraliskt förfall och kulturellt självmord. Enzensberger och Huntington framtagna igen

Foto: Astrid Nydahl

Jag tar fram Civilisationernas kamp igen. Dessa dagar är det hög tid att gå tillbaka till den diskussionen (som Sverige varken då eller nu är moget för). I boken ramlar det ut ett tidningsklipp från februari 2006. Det är från den danska tidningen Information, och i artikeln säger den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger, på tal om islamismens krig mot oss:

”Varför be om ursäkt? Det är möjligt att några kapitulerar, men majoriteten i väst drömmer inte ens om att ge sig. Vi är inte suicidala, skulle jag som författare ge mig? Aldrig i livet.”

Med största respekt för honom vill jag ändå hävda att han hade fel. Inte bara för islamisterna utan också för de senaste hotfulla och destruktiva massrörelserna har vi gett oss. Vi har gett upp. Det just nu mest talande tecknet på det är att vi ber om ursäkt och låter den massiva pöbeln skriva om historien samtidigt som den drar fram likt ett pansarregemente. Låter vi dem röja bland symboler och minnesmärken? Självklart gör vi det. Verkliga slavhandlare buntas ihop med historiska vetenskapsmän, forskare och humanister och attackeras eller rivs. När pöbeln börjat sitt segertåg är ingenting längre heligt. Vad ska vi med Dickens och Linné till, vad med Cervantes? Tro inte det stannar vid slavägare. Redan formuleras hatet med att varje vit och varje jude är skyldig, oklart till vad men alltid skyldig!

Nå, vad skriver då Samuel P. Huntington i Civilisationernas kamp?

”Problemet med moraliskt förfall, kulurellt självmord och politisk oenighet i väst är långt större bekymmer än ekonomin och demografin. Bland ofta framhållna exempel på moraliskt förfall finns: ökat asocialt beteende (…). familjens förfall (…) allmän försvagning av 'arbetsmoralen' och uppkomst av en njutningskultur (…) minskad benägenhet att lära sig och ägna sig åt intellektuella aktiviteter…”

Som Michel Onfray bland annat skrev om diktaturens teori:

”För att göra språket fattigare måste man använda nya språk och dubbelspråk, förstöra ord, göra språket mer muntligt och avlägsna klassikerna.”

Vi kan utan överdrift slå fast att processen bara har börjat. Men den har tilltagit i fart och den blir allt synligare för varje dag. Vår civilisation påbörjade sitt kulturella självmord för länge sedan och den som tror att det finns metoder – politiska eller andra – att vända utvecklingen ägnar sig åt dagdrömmar. Det kan rentav vara så att man själv fastnat i det nya språket och tolkar skeendet utifrån dess förfalskning. Den njutningskultur Huntington talar om är väletablerad. Mer dunka-dunka på stan och i bostadshusen, det är medicinen mot både studier och tankar. Gärna med någon passande drog, specialsydd av gangsters från andra världsdelar.