 |
| Foto: Astrid Nydahl |
"Svensken har redan rätt. Man ska inte tänka för mycket."
Carl-Michael Edenborg i Svenska Dagbladet.
Men frågan om svenskens karaktär är betydligt svårare än så. Att göra som Edenborg är förträffligt. Nog kan man både skratta och sucka med hans text.
Jag tror att det finns två oerhört viktiga faktorer som inte nämns. För det första Sveriges frihet från regelrätta krig under en historiskt lång period (hellre buga för Hitler och tillåta honom använda svenska resurser under det senaste världskriget). För det andra en historiskt lång period av socialdemokratiskt maktinnehav.
Båda faktorerna har under en lång, sammanhängande period cementerat en konsensuskultur. Myndigheterna har rätt eftersom de är just myndigheter. Det gäller i det mesta. Jag behöver inte ens nämna vad som föregått pandemin. Enparti-staten (som också var Folkhemmet, enligt Per Albins och Mussolinis modell) har dessutom skapat en extrem lojalitet. Man ifrågasätter inte. Man knyter näven i byxfickan. Man ventilerar eventuell vrede i vänners sällskap.
Men, och detta men är avgörande: svensken är i mycket hög grad på väg bort från samsyn och konsensus. Vi kan se det i många olika varianter. Svensken kanske till och med tvivlar på att han har rätt. Enparti-staten av socialdemokratisk modell är för alltid borta. Över hela Europa. Framtiden kommer att erbjuda något helt annat, det kan för vissa se lovande ut, och för andra ter det sig ännu värre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar