Året utan Danmark

Sommar i Danmark. Foto: Steen Raaschou

Någon vinter, vår eller sommar har jag inte upplevt i Danmark detta pandemi-år. Det skulle innebära att mitt 68:e levnadsår skiljer sig från de föregående 67. Jag minns inte mina tidiga barndomsår, men jag har familjebilder där jag är med mina föräldrar på Tivoli. Inte kan jag tänka mig att någon av oss avstod. Under Malmöåren, före brobygget, var det ju Dragør som fick oss att ta färjan över. Den lilla staden har alltid haft en stark lyskraft i mitt liv, också då jag tog mina barn dit. Dessutom var det den vägen man tog till Kastrup om man skulle flyga någonstans.

Öresundsbron är så välkommen. Det är de så kallade Öresundstågen jag föraktar. Om de alls kommer fram. Numera är det lika vanligt att de havererar eller ställs in någonstans på vägen. Den skånska järnvägen är en katastrof. Men ändå har vi tagit oss dit, för utställningar, olika arrangemang, för krogbesök med vänner, och oavsett vad har vi alltid trivts där.

2020 är året utan Danmark. Om det skulle bli något av i höst skulle det återställa ordningen, men det är allt för tidigt att sia om. 

En het sommardag i en Köpenhamns-park för några år sedan. Foto:Steen Raaschou. Kommer det att hända igen?