![]() |
Gilleleje 6 augusti 2020. Foto: Snaphanen |
Det var många flickor som hette E när jag började i lågstadiet 1959.
Det var förmodligen ett av de allra vanligaste namnen. Innan jag fyllt 16 år
hade fyra Evor korsat mig väg: Eva J. i min klass, Eva B. förstås och så en Eva
utan efternamn på vilohemmet i Tormestorp. Och min första förälskelse, som
också var ett svek mot min Eva B-kärlek.
Eva F. träffade jag på
Missionsförbundets kursgård Strandbaden utanför Höganäs, då jag en sommar var
där på konfirmationsläger. Eva F. kom från Vinslöv, henne blev jag handlöst
förälskad i på ett sätt som inte bara var svärmiskt och högtidligt. Av henne
fick jag de allra första kyssarna, hennes bröst var de första jag vidrörde och
det var hon som, när vi satt i fiskehamnen i Gilleleje och väntade på att
utflyktsbåten skulle ta oss tillbaka till svenska sidan, gav mig mitt livs
första sexuella extaskänsla. Det gick för mig, direkt i kalsongerna, sedan jag
fått stånd av hennes kyssar. Jag hade aldrig kunnat föreställa mig att något
sådant kunde hända. Nu hade det hänt. Både lycka och skam överrumplade mig.
Jag
vågade inte resa mig upp, jag hade fortfarande stånd och det kändes mycket vått
och klibbigt. När båten kommit tuffande över Öresund och lagt till i Gilleleje
och alla de andra började gå ombord hade jag inget val, jag lät EF. dra mig upp
från sittande ställning och jag gick, så naturligt det nu var möjligt att gå,
upp på fördäck och satte mig där, återigen nära Eva F. och med min hand vilande
i hennes.
Eva F. gav mig en upplevelse som gjorde att jag aldrig mer skulle
glömma henne. Men samtidigt var min utlösning ett rent fysiskt svek mot
kärleken till Eva B. Det var ju henne jag skulle ge min svendom, och det var
ett svek redan att jag fått utlösning i kalsongerna. Skulle jag resten av livet
kunna bevara min hemlighet?
Ur min bok Ett barn är fött på Sevedsplan.
![]() |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar