Belarus söndag. Är det friheten eller kriget som väntar?

Skärmdump söndag eftermiddag The Guardian.

Man önskar, i all enkelhet, att belarusierna bara kunde känna förtröstan och veta med sig att frihetens timma snart är slagen. Men trots den massiva uppslutningen idag kan de inte göra det. Demonstrerande folkmassor har mött järnnäven förr. The Guardian skriver på eftermiddagen:

Tens of thousands of Belarusians have gathered in Minsk for the biggest protest in the country’s history, as an extraordinary week of rising sentiment comes to a close.

Trots allt är sådan opposition i offentliga massmöten mäktiga manifestationer. Men de räcker inte långt mot en så korrumperad härskare som Lukasjenko. Han har tidigare idag hotat med att Putin lovat honom "militär hjälp", eftersom det, som han sa, sker "en NATO-uppladdning vid gränserna". Manifestationen är kanske i högre grad ett budskap till omvärlden, "hit men inte längre, vi kan inte leva under denna regim".

DN rapporterar om att drygt 200.000 människor är med i dagens protester. Från officiellt svenskt håll kommer dessa ord:

”Massivt deltagande på oppositionens samling i Minsk i dag, människor som protesterar mot polisvåld och valfusk. Djupt imponerad av civilsamhällets mod. Lukasjenko bör lyssna till, inte försöka skrämma, sitt folk. Sverige kommer fortsätta stötta det belarusiska folket”, skriver Ann Linde i meddelandet. 

Allt talar för att påståendet om NATO-uppladdning saknar grund, även om vi alla vet att USA förstärker sin militära närvaro i Polen. Det verkar snarare vara en sedan länge efterlängtad reträtt av styrkor från Tyskland. En omgruppering utifrån strategiska behov. Ryssland blev inte ett hot igår precis. Nå, spelet kan vi inte känna till, men nog kan vi, som ambassadörer från Belarus och de baltiska regeringarna, påpeka att tiden är ute för diktaturen. Fler kommer att ansluta sig, både världen runt och i Belarus närområde.