Bilkaravaner, tumörtillväxt och tälttanter med vattenpipa

Korsholmen, Ivetofta, lördagen 15 augusti 2020. Mobilfoto: T.N.

Det råder en febril aktivitet på vägarna denna helg. Lördag morgon ringlar sig den väldiga bilkaravanen utmed väg 118 till kuststräckan mellan Åhus och Kivik. Stränderna fylls. Människorna är packade som forntida sill, deras hudar påbörjar celldelnings-processen där tumörerna väntar längre fram i livet.

Lördag sen eftermiddag kommer bilkaravanen tillbaka. Farten är lite högre, alla vill hem. Och så börjar allt om, tidigt på söndagsförmiddagen.

Jag ser denna karavan när vi på förmiddagen kör i en helt annan riktning. Sedan länge tar vi E22 till Bromölla, det tar en dryg kvart, där kör vi igenom byn fram till Ivetofta, där vi sedan tar till vänster ner till Korsholmen. Det är alltjämt, för det mesta, en anständig familjebadplats. Den är aldrig full. Den är alltid fylld med luft och vänlighet. Undantagen är de fredagar när tälttanterna kommer ner och sätter igång sina grillar. Då luktar det mat. Efter maten kommer vattenpiporna fram. Ingen annan solar eller badar i heltäckande svarta tyger, det är de alldeles ensamma om.

Vi fortsätter ett tag till. Till vänster om trädet där vi ställer våra stolar i skuggan ligger en enkel men fin restaurang. Där ska vi avsluta sommarritualerna. Men när det blir vet jag inte. 

Det som upptar oss nu varje dag är korrekturläsningen på höstboken, Skanderbegs ättlingar.

Sulejman Pasha-moskén i Tirana. Målning av Edward Lear, 1840-tal.