Eve Joseph: In the Slender Margin. The Intimate Strangeness of Death and Dying (Patrick Crean Editions, Harper Collins 2014)

“I cook crepes for my brother,

thirty years later:

feed him in death

as I never could in life.”

(ur Eve Joseph: The Startled Heart, 2004)

Med utgångspunkt i den äldre broderns död söker den kanadensiska poeten Eve Joseph sig djupare in i ämnet. Hon har en mycket lång erfarenhet av arbete på hospice. Hon har den egna förlusten som grundackord för studierna, samtalen, det vardagliga slitet med döende människor och allt som kretsar kring eller utgår från döendet och döden i sin bok In The Slender Margin. The Intimate Strangeness of Death and Dying.

Med stigande ålder ser vi allt fler människor dö ifrån oss. Det kan kanske kallas åldrandet in i döden. Det är det döende vi benämner ”naturligt” eftersom vi uppnått de åldrar då sjukdomarna kommer och för oss mot slutet. Men allt det andra döendet finns också i våra medvetanden; små barn dör av cancer, någon blir påkörd av en bil och en annan drunknar en vacker sommardag i den idylliska badsjön. Vi befinner oss i själva verket hela tiden i den lilla smala remsa som skiljer liv från död.

Att arbeta i den palliativa vården ger unika inblickar och erfarenheter. Eve Joseph berättar, ibland anekdotiskt men hela tiden med stort allvar och självklar respekt, om de människor hon följt den sista biten in i döden. Med tjugo år av sådant arbete befinner man sig i ett helt annat medvetande om döden än vad vi andra möjligen kan föreställa oss.

Eve Joseph. Foto: Jasmin Elizabeth Jackson

Man skulle kunna säga att Eve Joseph skrivit en självbiografisk bok som med sin ovanliga stil kan vara till stor lärdom och tröst för människor i allmänhet. Det krävs ingenting särskilt av mig som läsare. Jag lär mig av det hon berättar. På vägen visar hon mig in i de litterära och filosofiska källor som under århundraden hanterat det vi människor lär vara ensamma om: medvetenheten om att vi ska dö. Det har vi alla gemensamt. Ingen kommer undan, hur gärna han eller hon hade velat. Med Cioran kunde vi säga att vi hela tiden måste betrakta döden som en skandal, något djupt upprörande. Han hävdade ju också att ”de välmående, de normala och medelmåttiga har varken någon erfarenhet av lidande eller känsla för döden”. Jag förstår honom så, att den som kommit verkligt lidande nära också har en djupare förståelse för att döden finns inbyggd i oss från den stund våra liv börjar. Det är förstås en insikt som kan leda både till djupaste förtvivlan och äkta misantropi.

Hos Eve Joseph är det en annan känsla som dominerar. Jag betraktar den som filosofiskt eftertänksam, poetiskt reflekterande och erfarenhetsmässigt bildande. Det är en ovanlig kombination av egenskaper som få böcker har, och just därför skulle det te sig underligt att klassificera den efter gängse hyllsystem. In The Slender Margin är en bok för var och en av oss, oavsett hur vår erfarenhet av döende och död ser ut. 

(Den här boken läste jag tre månader innan min yngste son Tobias tog sitt liv. Det var ett kusligt sammanträffande)