Invaderar Ryssland Belarus?

Skärmdump

I  Språktidningen skriver Ola Karlsson under rubriken Vitryssland eller Belarus:

Namnfrågan Belarus är komplex, och de huvudsakliga argumenten för Belarus är politiska och känslomässiga, inte rent språkliga. Samtidigt spelar det känslomässiga in i den språkliga avvägningen: Om själva namnet Vitryssland – och motsvarande ordbildningar i andra språk – i dag väcker starkt negativa associationer och känslor hos många, är det något vi bör ta hänsyn till. Både det argumentet och utvecklingen i språkbruket talar för att Belarus snart kommer att anammas av allt fler. Men det är, som sagt, avhängigt samsyn och samverkan mellan språkvården, medierna och dem som har makt över våra namnval, inklusive UD. Om Belarus så småningom tar över helt, eller om båda formerna fortsätter att leva sida vid sida, återstår att se.

Kan man inte säga att detta är en klok och pragmatisk hållning? Artikeln är mycket lång och borde intressera var och en, inte minst de som här i min blogg håller på med en märkligt föråldrat lek, som närmast förlöjligar belarusiernas drömmar.

Nu får vi klara besked från en oberoende rysk säkerhetsanalytiker:

– Risken för att Ryssland invaderar är rätt stor. Belarus är ännu viktigare ur säkerhetspolitisk synvinkel än Krim, det är vår västra flank. Blir Belarus en del av väst är det casus belli för den ryska statsledningen, säger Pavel Felgenhauer. – Lukasjenko är en motbjudande figur för Putin. Han kräver pengar av Ryssland men vägrar samtidigt ge oss Belarus. Kreml gillar inte demonstrationerna, men lika mycket ogillar de Lukasjenko. Därför sitter man som bäst och funderar på hur man ska göra. Det bästa vore en lösning där Ryssland kan gå in och säga att man räddar Belarus från Lukasjenko, medan man i praktiken tar kontroll över landet.

Så jag ställer mig själv frågan varför det finns människor som på bekvämt avstånd ägnar sig åt tillrättavisningar och putslustigheter när Belarus står inför ett så allvarligt hot. Det är dags att vakna och försöka vara lite seriös. Vi kan inte acceptera fler ryska, militära äventyrligheter. Vem ska vi då tänka oss som nästa offer? Flanken mot Skandinavien är inte särskilt bred. Nu heller.