Med gårdagens bloggtext om Alf van der Hagens bok om och med Suzanne Brøgger fick jag från Anders Björnsson tips om två andra samtalsböcker av honom, den ena med Dag Solstad och den andra med Kjell Askildsen, båda mycket läsvärda norska författare. Om Solstad skrev Anders Björnsson redan 2013 i Dixikon bland annat följande:
van der Hagen, under ett tiotal framgångsrika år chefredaktör för det oberoende veckomagasinet Morgenbladet (dess motsvarighet finns ej i vårt land), är en dialogens mästare. Han ställer inte så många frågor, han lockar fram berättelser – och gillar invändningar. Mycket starka är de inledande partierna om den porträtterade författarens släkthistoria, om vilken Solstad själv har gjort en grundläggande research och där det visar sig att hans familj har rötter i sedermera deklasserade storbondedynastier och i alla fyra far- och morföräldralinjer härstammar från kung Harald Hårfagre.
Uppväxten i lilla sjöfarts- och valkokeristaden Sandefjord är ett drama i sig själv. Solstad, son till två bankrutterade livsmedelshandlare, går visserligen ut gymnasiet och läser sig igenom de lägre nivåerna på universitetet. Men betygen är alltid bara så där, och från det att han i mellantonåren stiftar bekantskap med Hamsuns verk har han bestämt sig för att bli yrkesförfattare. Tillfälliga jobb på travbanor, i glesbygdsskolor och partiboklådor ger honom sparkapital och till uppehället – inför utsikten av många fattiga skribentår. På 70-talet växlar han från nynorsk till bokmål, vilket säkert ger honom en större publik – och efter 70-talets romantrilogi om andra världskrigets Norge har han inte saknat den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar