Vårfruberga kloster kontra obildning

Vårfruberga. Foto: Per Helge

Min vän Per Helge skriver om en helgrunda i landskapet i närheten av Strängnäs, och hur han och frugan i höjd med Fogdö, österut mot vattnet, tog rejäl paus vid nåt som de till dess inte hade haft en aning om: ruinen efter ett av medeltidens äldsta nunnekloster, Vårfruberga kloster i Södermanland. Bilden ovan har han alltså tagit. Det var uppfordrande för mig, som inte heller kände till detta kloster. Jag läser därför på:

Vårfruberga kloster, vackert beläget på Fogdön invid Mälaren, var en gång ett av rikets allra mäktigaste nunnekonvent. På sin nuvarande plats har klostret legat sedan 1289, slutet av kung Magnus Ladulås regeringstid, nästan inom synhåll från den gamla stiftsstaden Strängnäs. Konventet, tillhörigt cistercienserna, låg tidigare invid Fogdö sockenkyrka, nästan halvmilen från nuvarande plats. 

En mindre försvarsanläggning strax invid sjöstranden, tycks ha upphört i den funktionen då klostret togs i bruk. 

Klostret upphörde, som så många andra svenska konvent, under Gustav Vasas regeringstid, då rivning av murarna påbörjades. 

Idag finns endast klostrets grundmurar bevarade. Man kan genom dem se hur anläggningen en gång sett ut. Endast mindre utgrävningar har skett inom klosterområdet. 

Vid reformationen drogs Vårfruberga kloster in till kronan och en kungsgård bildades. 

Kungsbergs kungsgård arrenderas ut och här bedrivs idag spannmålsodling samt uppfödning av nötkreatur och får. 

Kungsbergs kungsgård med Vårfruberga klosterruin är en del av vårt kulturarv och förvaltas av Statens fastighetsverk.

Som ni ser används i denna informationstext ord som "kulturarv". Minns ni Fredrik Reinfeldts ord "före oss fanns bara barbariet"? Det finns en skriande skillnad mellan den politiska klassens nihilism och obildning, och den kulturbärande sfären som värnar vårt arv.

Vad vore vi om vi ignorerade Vårfruberga? Eller något annat, byggnad eller ej, som är Sveriges arv och historia. Vi vore just det de vill ha oss till, en obildad, förfäad massa som frivilligt går till valurnorna och tror sig ha valt något. Och som däremellan föredrar underhållningen framför informationen.