Ett särskilt tack x 2

Ervin Rosenberg (till höger) med Imre Kertész och Torgny Lindgren. Privat bild

Det finns två personer som haft en avgörande betydelse för min blogg. Vid sidan av dem finns det en rad andra som jag ofta fått anledning att lyssna till, lära av och läsa vidare med. Men de två jag skriver om här har haft och fortsätter ha stor betydelse för mig, också långt bortom bloggens och nätets värld.

Ervin Rosenberg skulle kunna kallas för läsare av min blogg. Men han är så mycket mer. Under många år har han varit ett moraliskt rättesnöre och en vägvisare, oavsett om han varit i Budapest eller Stockholm. En trofast vän. Att vi har så många titlar av Imre Kertész översatta till svenska, kan vi tacka honom för. Liksom några viktiga verk av Alexis de Tocqueville och andra. Varmt tack Ervin!

Per Helge på amerikansk resa, här med poeten Ted Kooser. Foto: Gunnel Helge

Till Per Helge vill jag också rikta ett särskilt tack. Per är poet, musiker, översättare och den vän som stått mig närmast i fyra årtionden. Redan på 1990-talet gav Per och jag ut en brevväxling i bokform, Som om hopp funnes. Sedan dess har det hänt så oerhört mycket i våra liv. Sammanfattningsvis kunde man säga att allt svetsat oss ännu närmare samman. Per har översatt en rad amerikanska poeter och essäister, de två jag tyckt allra mest om är Ted Kooser och Wendell Berry. Varmt tack Per!

Dessa två män förtjänar ett särskilt tack. Men jag är väl medveten om att det finns andra kvinnor och män som betytt mycket för min läsning och mitt skrivande, men också för mina musikaliska preferenser, fram till idag. Glöm inte att bloggen startade 2003 med den portugisiska fado-musiken som främsta intresse (det tål sägas, så här långt efteråt, att det var Kvällspostens nuvarande chefredaktör i Malmö som inspirerade mig att försöka). Varmt tack också till er andra, jag nämner inte era namn här, men ni vet vem ni är!