 |
Jag kommer under en tid framåt att i korta avsnitt skriva denna kavalkad
som också kan bli en blogghistorik.
Idag går jag in på bloggen från 2011. Eftersom Kina nu är en ekonomisk och militär supermakt som befinner sig på konfrontationskurs med omvärlden, kan det vara på sin plats att påminna om hur regimen behandlar sina egna medborgare, om de begår tankebrott eller på annat sätt avviker från det stadgade beteendet. När jag bläddrar bland bloggtexterna för 2011, finner jag detta i
december:
Nobelpristagaren Liu Xiaobo (1955-2017) skriver nästan programmatiskt när han i punktform redovisar de olika stadierna i Kinas utveckling från Mao och framåt. Han visar hur de olika beståndsdelarna i den mycket hårda diktaturen såg ut. Bland annat understryker han att den totala förstatligande-politiken ledde till att alla kineser förlorade sin ekonomiska självständighet. Partiets organisering möjliggjorde också total kontroll över medborgarna. Den sammanhållande ideologin, inte minst i form av ”en mängd kollektiva masskampanjer” fick folket att uppföra sig som lydiga undersåtar. Detta i kombination med den extrema personkulten av Mao fick till följd att ”en enda hjärna” tänkte åt hela Kina. Det var en ”själslig terror” säger Liu Xiaobo.
