 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Dimmorna ligger täta nu om morgnarna. Det ger en mjuk och mycket tyst start.
Jag har börjat på Nina Burtons nya essä, Livets tunna väggar. Jag har tidigare med stor glädje läst hennes Erasmus-bok, Gutenberggalaxen, liksom föregångaren Flodernas bok. Hon är en av essäistikens främsta i vårt arma land. Att befinna sig i hennes böcker är alltid att för timmar eller dagar bortse från katastrofen som pågår.
Katastrofen, förresten, är inte det en eufemism? Så kan begreppet kanske uppfattas. Men för mig är det sedan länge ett bra ord som innefattar allt det som sker i Sverige och vår omvärld. Det är inte varje dag jag orkar yttra mig om nivellering och relativism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar