 |
| Foto: Astrid Nydahl |
Vem kan man anförtro sådant som idag betraktas som tabu? Nej, jag tänker inte på några sexuella böjelser av speciella slag, jag tänker inte heller på ekonomiska oegentligheter.
Jag tänker på den blick med vilken jag betraktar omgivningen. Med blicken kommer tankarna, de mest förbjudna. Behåller jag dem för mig själv? Inte i privatlivet. Inte heller alltid i det jag skriver. Men jag är idag övertygad om att man måste vara försiktig med mycket.
Tror ni jag överdriver? Tror ni att jag gått med i något konspirationstroende sällskap? Varken det ena eller det andra. Men snarorna dras åt, både i vårt eget land och i vår omvärld.
Jag undviker att dela artiklar där muslimer omnämns i ett negativt sammanhang. Själv använder jag omskrivingar som islamister, jihadister och invandring från hederskulturer. Jag fruktar nämligen att det finns "antirasister" (med en vid definition av sitt uppdrag) som medvetet misstolkar en generalisering för att kunna sätta dit en. Generaliseringar som "mäns våld mot kvinnor" går inte att använda när man diskuterar religion eller etniska minoriteter utan då måste man vara super-specifik. Bara för att vissa väljer att missförstå.
SvaraRadera