Sharia-kvinnan och en namnlös fasa

Foto: Snaphanen.dk

Är det inte en självklarhet att reagera med fasa och bestörtning? Ju längre bort jag kommer från Folkhemmet, känslan av samhälle och gemenskap, desto oftare möter jag dessa bilder i stadsmiljöerna. Ja, också här i min lantliga bymiljö finns de numera och fasan jag känner gör att jag sjunker allt längre ner i apati och politisk förlamning. Det är för sent, kom inte och säg något annat. Det är för sent och vi får huka de år vi har kvar. Men mot-skrivandet är alltjämt aktivt, hur fåfängt det än kan te sig. Varje ord mot denna namnlösa fasa är kanske i sig ett motstånd.