![]() |
Foto: Astrid Nydahl |
Vid minsta misstanke utlöser jag larmet. När larmet går kommer paniken som en ockupant. Ur hans grepp slipper man inte.
Så kunde man ha beskrivit situationen, för mig och för landet vi ännu kallar Sverige. Men det vore att beskriva ett nederlag.
Finns det verkligen några alternativa strategier? Ja, det är jag övertygad om. En räddning kallas litteratur. Nej, jag menar inte "böcker". Jag menar litteratur. Det är nämligen stor skillnad på skval och allvar. Ivar Lo-Johansson sa om skvalet, att "det liknar böcker bara för att det är en bunt papper med pärmar". Men så lätt låter vi oss inte luras.
Mitt inre larm är hela tiden inkopplat. Men det är delvis en helt annan sak. Man måste nämligen vara frisk för att orka vara sjuk, och man måste vara klarsynt för att orka befinna sig under ockupation.
I Dagens Nyheter skriver Jonas Thente om en ny bok av Kim Salomon och kommer in på frågan om landsförräderi. Han träffar, så vitt jag kan bedöma, huvudet på spiken om vart vi är på väg, och varför. Det finns många andra faktorer, men nog har han rätt i bland annat detta:
De intellektuella avskys, stoppas och förföljs i länder som Ryssland, Polen, Belarus och Ungern. En sak som Salomon inte tar upp i sin bok är själva grunden för de intellektuellas verksamhet: informerade medborgare.
Här övertrumfar som bekant Sverige länder som Ungern, Ryssland och Belarus. Där förföljer man och tystar de intellektuella. I Sverige ser de repressiva krafterna till att sabotera själva grundskolan i stället. Roten, och därmed det framtida intellektuella samtalet om vadan och varthän.
Euforiska rovkapitalister, högarvoderade bluffkonsulter och korrumperade, inkompetenta eller lättledda politiker har omsorgsfullt och kallblodigt mördat den svenska skolan. Och med skolan själva underlaget för det vi kallar en demokrati. Det är ett eroderande landsförräderi som har pågått sedan 1990-talet och som nu lett fram till att spirande svenska medborgare inte förmår tillgodogöra sig nyhetstexter eller ens läsa och skriva.
Blir ledsen av ren utmattning. Kan inte se nåt hopp. De flesta av oss kommer att hamna i de stridandes korseld. Krafter bortom mänsklig kontroll styr utvecklingen.
SvaraRadera