 |
| Foto: Astrid Nydahl |
När en ny vecka har börjat på Landön känner jag en stor lättnad. Böckerna är utskickade och om det blir fler beställningar tar jag det då. På DN:s ledarsida läser jag en text som i all sin banalitet visar varför den svenska attityden till strömmarna från Asien och Afrika är så katastrofal. Det är Sofia Nerbrand som skriver:
Hittills har färre än hälften av alla asylsökande över 18 år fått introduktion och samhällsinformation i tre timmar. Framöver måste alla över 15 år under motsvarande en heldag lära sig om ”livet i Sverige”, lagstiftning, demokrati, normer och värderingar. Det handlar om kunskap om alltifrån skolan till jämställdhet, mänskliga rättigheter och hedersrelaterat våld.
Sådant som vi ofta tar för givet, men det är friheter och möjligheter som uppnåtts genom åratal av demokratiskt stretande. Och det är rättigheter och skyldigheter som många av dem som flytt från förtryck aldrig har åtnjutit under sin uppväxt.
Orden ”livet i Sverige” i hennes text står precis så! Som om detta liv ändå var en fiktion. Tror hon på allvar att en afrikansk välfärdsresenär är redo att lägga åratal av demokratiskt stretande i sin planering? Ånej, han - för det är mest en han vi talar om - vill ha allt genast och gratis ska det vara. Vem betalar detta kalas? Vi vet svaret, men det finns inte med i Nerbrands ledare, och det är en av de tragikomiska inslagen i DN:s socialliberalism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar