Islamisten i buren, en bister lektion om vad som plågar oss

Foto: Astrid Nydahl

  

Litar du blint på din islamistiske granne eller arbetskamrat? Utan att ställa några frågor? Om han är dina barns lärare då? Utgår du ufrån att han eller hon är en from människa som ber några gånger varje dag, och ägnar Koranen mycket tid, eller har du funderat på vad som finns bakom den fasaden. Det är kanske inte ens en fasad. Ställ kritiska frågor! Det bör och ska man göra. Den kritiska, och sekulära, attityden är livsviktig i detta skede av mångkulturellt, socialt kaos. Jag lärde mig det för många, många år sedan. Utan den kritiska blicken blir du huggen i ryggen. Många blir det, i hela Europa, och det sker ofta.

Det är precis vad som hänt nu, med avslöjandena om Hamid Sazar, politikerklassens gemensamma kompis och skoldebattens stjärna. När han kläs av in på bara skinnet visar det sig att han förrått dem som litat på honom, alltså mentalt och socialt huggit dem i ryggen. Kniven tycks han inte ha använt, annars stämmer hela beskrivningen av jihadistmiljön in på honom.

I årets säsong av ”På spåret”, med premiär 27 november, är Hamid Zafar lagkamrat med journalisten Frida Boisen. Hon reagerar starkt på DN:s avslöjande kring de inlägg som han tidigare har skrivit på nätet:

– Jag är fruktansvärt ledsen, besviken och arg. I chock över hur Hamid Zafar kan ha uttryckt sådana här åsikter. Det känns väldigt sorgligt, säger Frida Boisen.

Tro inte att detta är allt, det blir säkert fler avslöjanden framöver. Det är bra, mörkermän som han ska påminnas om att de inte alls lämpar sig i den svenska offentligheten, eller någon annanstans heller. 

På spåret, som väl är SvT:s populäraste program, ska dra igång om några veckor. Nu vet svenska folket vem Zafar är. Varje gång han gullar med Boisen i buren ska man tänka på följande:

I maj 2011 skriver Hamid Zafar om boken ”Om detta må ni berätta”. Boken handlar om Förintelsen och gavs ut gratis till alla högstadieelever efter ett initiativ från Göran Perssons regering. Ett sätt för ”Sionisten Göran Persson” att fjäska för Israel, enligt Zafars inlägg:

”Syftet med boken är att skapa ett slags kollektivt masspsykos där eleverna matas med hur fruktansvärd Förintelsen var.”

Björn Wiman förtydligar:

”Rektor Hamid” är inte det första fallet i historien – snarare förkroppsligar han ett mönster som finns överallt, på alla nivåer, i samhället. Till DN säger Zafar att den som är utan synd ska kasta första stenen – och nog har han rätt i att stenarna har haglat genom historien, bara inte åt det håll han tänker sig.

Både i fallet med judar och hbtq-personer är det samhället självt som har pekat ut dessa grupper som avskydda avvikare, oavsett hur de enskilda individerna har agerat för att bli tolererade (...) Båda grupperna har genom historien också gjorts till syndabockar för det ena eller det andra (...)

Björn Wimans slutord kan man skriva ut och ha som en daglig påminnelse:

Antisemitismen är alla konspirationsteoriers moder. Vad Hamid Zafars fall visar är att en värld styrd av lögner förr eller senare kommer att vända sig mot judarna. 

Tack och lov blev det inte något På spåret-gullande. Redan på eftermiddagen meddelade SvT att man lyfter ut de avsnitt där judehataren är med. Hans lagkamrat ger SvT sitt stöd i det beslutet.

Till sist vill jag säga att den kommentator Svenska Dagbladet håller sig med, Josefin Holmström, visar att en dagstidnings historia inte spelar någon som helst roll idag. Svenskan-folket är lika urbota korkade som andra och att de låter denna opinion frodas visar att de gärna gräver sin egen grav:

"I honom såg jag, och många med mig, ledaren för en begynnande gräsrotsrörelse i förorten: en ledare som banat sin egen väg, som talade de utsatta ungdomarnas språk, som verkade mitt ibland dem – och gjorde det med stor framgång (...) Ändå kan jag inte riktigt låta bli att hoppas att det ska finnas en väg tillbaka för honom, på något sätt (...) Men samtidigt – om vi inte tror att människor kan förändras, hur ska vi då kunna leva tillsammans?"

Människor som tror att man kan "förlåta" och "leva tillsammans" med islamister har i princip inte förstått ett jota. Kanske är det bra att vi vet att svensk press håller sig med den naiviteten och historiska obildningen?