torsdag 1 oktober 2020

Landö-saknad

Foto: Astrid Nydahl


Det har gått en hel vecka nu. Jag har saknat Landön. Jag har istället drömt. Bänken står där ute, precis framför vattnet. Brukar ha den som riktmärke. Där vänder jag och vandrar tillbaka.

En vecka utan Landön är en lång tid. Så lång att de allra mörkaste tankarna kommer över mig.

Så snart som möjligt måste jag tillbaka. Kanske redan till helgen.

 

1 kommentar:

  1. Förstår precis. En vecka utan skog är en plåga. Var och en måste ha en plats där det finns någon sorts vind av frihet.

    SvaraRadera