Måndagsmental frånvaro och civilisatorisk ensamhet

Foto: Astrid Nydahl

 

Jag går inte in på detaljer. Vill bara denna måndag meddela min mentala frånvaro. Den har också en fysisk aspekt som jag inte längre orkar tala om. Den får stanna i privatsfären tills vidare. Jag överlämnar er hellre till en text jag kommer att visa er igen. Den handlar om Hanna Arendt och totalitarismen, rotad i ensamhet, ett ämne jag återkommit till många gånger under åren.

Begrunda dessa ord, skrivna av Samantha Rose Hill (the assistant director of the Hannah Arendt Center for Politics and Humanities):

What prepares men for totalitarian domination in the non-totalitarian world is the fact that loneliness, once a borderline experience usually suffered in certain marginal social conditions like old age, has become an everyday experience of the ever-growing masses of our century. 

 

Totalitarianism in power found a way to crystallise the occasional experience of loneliness into a permanent state of being. Through the use of isolation and terror, totalitarian regimes created the conditions for loneliness, and then appealed to people’s loneliness with ideological propaganda.