lördag 3 oktober 2020

Natalie, fjorton år. Tag lärdom

Centralsjukhuset i Kristianstad. Foto: Astrid Nydahl

 

Jag är ingen vän av våldspornografi. Som Europa, och inte minst Sverige, ser ut idag blir det ändå lätt att man vill sprida nyheter som kan uppfattas som sådana. Verkligheten överträffar dikten, heter det ju.

Under lördagen har jag läst tre färska exempel på hur knivvåld och sharia-baserade överfall på unga flickor ser ut. Det som gjorde mig särskilt illamående var detta i Stockholms tunnelbana, skrivet av den drabbade, Natalie Stern, när hon befinner sig på Södersjukhuset. Särskilt motbjudande finner jag det, att överfallet på denna fjortonåriga flicka skedde inför femtio vittnen som inte gjorde ett enda dugg för att hjälpa henne:

4 killar på en tjej, sparkad o slagen i ansiktet huvudet, ryggen, magen. ( Kan ni snälla som läser detta, dela inlägget större chans då att han blir tagen) värsta som har hänt i mitt livJag blev precis påhoppad av 4 utländska killar i t-banan. De kommer o sätter sig nära mig och börjar klänga på mig o luktar alkohol , jag ber de lämna mig ifred och ena killen kallar mig för lilla hora och slår till mig minst 5 gånger i ansiktet, hans tre vänner skrattar och jag tar min telefon att ringa 112 ,de tar de min telefon och sparkar ner mig på plattformen och de börjar sparka mig i huvudet, jag var försvarslös även om jag försökte skydda mig. 50 människor tittar på och jag blev slagen och sparkad på 20 gånger fram tills polisen kom. Allt kunde tänka på att ta mig upp från marken så att de inte skulle sparka mig till döds och det var ett mirakel att jag kunde det, för jag vet att jag aldrig skulle kunna vara här idag annars.. ja hann ta dessa bilder innan de sprang iväg och min telefon är krossad i 20 bitar. 2 åkte fast men inte han på bilden som slog mest. Ambulansen sa hjärnskakning och jag kan inte höra på höger öra för att jag fick en spark där och mina revben. Jag är knäckt men tack du som kom o sa att du vittnar i rättssal etc utav alla 50.
Jag vill bara dö

3 kommentarer:

  1. De flesta ser ut att ha gett upp. Få vågar ingripa. Risken finns att du själv och din familj blir förföljd och hotad, kanske dödad och ingriper du så du skadar gärningsmannen kan du få punga ut skadestånd.
    Så vi offrar flickor och barn i det som pågår. Vissa kallar det krig. Det är absolut förfärligt.
    Vet inte om jag i min ålder och obefintlig styrka skulle våga ingripa. Med ord i så fall. Men alla femtio som stod där kunde ju inte vara gamla kvinnor. Vart finns männen idag? Har kvinnor decimerat de till just kvinnor, det "svagare" könet" undrar jag nog.

    Tidsbild som är skrämmande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var finns männen? Männen har lärt sig läxan, samhället vill ha det så här. Kvinnor/flickor filmar gärna med mobilen och ställer upp som vittnen om det gäller "övervåld" från den som ingriper. Dräggen skojade ju bara, vem som slagit är det ingen som vet. En vacker dag kanske männen slår sig samman och väljer tid och plats. Under tiden får man skörda det man sått.

      Radera
  2. Så här kan man ibland göra i dylika situationer:
    Närma dig en av gärningsmännen bakifrån om möjligt, annars får det gå ändå. Säg ingenting. Fånga hans uppmärksamhet med någon typ av angrepp, smocka i bakhuvudet, spark i röven etc. Därefter retirerar du genast, om möjligt till en plats där de endast kan angripa dig en i taget. T.ex i en sätesgång. Säg fortfande ingenting. Stå dock ytterst redo att bemöta angrepp. Svara inte på tilltal från någon, vare sig dräggen, medpassagerare eller offer. Detta har en mycket förvirrande effekt på alla närvarande, i synnerhet dräggen. Chansen är stor att dräggen helt glömmer bort sitt offer och övergår till att högljutt avhandla vilken "sinnessjook hurrrunge" deras antagonist är.
    Detta tips lär dock bara fungera man är i samma viktklass eller högre som dräggen. Har löst en situation liknande den i artickeln på detta sätt. Hade dock hela tiden efter den inledande attacken handen på ett lämpligt tilkhygge i jackfickan(rekomenderas), Kan ha bidragit till att jag utstrålade tillräckligt med kampvilja för att dräggen inte skulle ge sig på mig. Situationen hade inte heller hunnit övergå till ren misshandel av offret även om det var på god väg.
    Det är oftast ett stort misstag att försöka verbalt avbryta dylika situationer. Ses bara som svaghet av inavlade drägg. Kan möjligen hjälpa att hålla upp mobilen och skrika att polisen är på väg men det vete fan, knappt att Svenne Banan ens är rädd för polisen längre.

    SvaraRadera