måndag 9 november 2020

Att befria sig från sin inre amerikan

Foto: Astrid Nydahl


Sverige är sedan Vietnamkrigets fasor, eller rentav sedan andra världskriget, mentalt en av USA:s delstater. 

Att läsa efterkrigshistorien i ljuset av det nordamerikanska inflytandet är alltid intressant. Det kallades "amerikanisering" en gång för länge sedan och syftade på hur Coca Cola-livsstilen i kombination med kläd- och musikmode allt mer kom att prägla den svenska samhället. Sverige var förstås bara ett europeiskt land bland många andra, som gick den vägen. Men som svensk ser jag tillbaka på mitt eget land och det amerikanska inflytandets skadliga effekter.

Varför har svensken denna besatthet i fråga om amerikanska presidenter? Gå tillbaka till Nixon och all den smuts han var inblandad i, inklusive det krig han s.a.s. fick ärva av två tidigare presidenter. Första tanken i min generation blir förstås just Vietnamkriget. Men då har man med en ryggmärgsreflex städat bort John F. Kennedy, den felaktigt gloria-behängde. Det var han som stod för eskaleringen (just det ordet användes i debatten). Hans efterträdare, vicepresident Lyndon B. Johnson skruvade upp krigsmaskinen ytterligare några varv och blev sedan i Europa den som fick symbolisera eskaleringen. Vips var Kennedys roll borta och han fick behålla sin europeiska helgongloria. En mördad president får automatiskt någon sorts helighet inskriven i sin gärning.

Man kan förstås fortsätta läsa historien så, president för president. Tumultet finns där hela tiden, speglat inte minst i det djupt orättfärdiga amerikanska system som alltid premierar de rika och sparkar på de fattiga. Det är inget nytt. Det är själva den sociala ordning man lever i, oavsett president.

När nu Bush den yngre sänder gratulationstelegram till Biden kan det se ut som en paradox. Republikanen menar vad han säger när han i starka ordalag hyllar demokraten. Men det är ingen paradox. De är i grunden överens om att USA ska förbli vad det är. Ändå är jag övertygad om att de sociala, politiska och kulturella motsättningarna nu nått explosionsgränsen. BLM är bara ett av många uttryck för det.

Kan man hålla huvudet kallt när Trump vägrar erkänna sig besegrad och Biden förbereder sig för Vita huset? Ja, det kan man, men man måste först befria sig från sin inre amerikan och inte tänka, argumentera och handla som om Sverige var en amerikansk delstat.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar