söndag 15 november 2020

Islamismens terror - hur hantera den? Exemplet Österrike. Samt upprop för Lars Vilks

Foto: Astrid Nydahl
 

I ingressen till en rätt så anmärkningsvärd nyhetsartikel stod det häromdagen:

 

Personer som dömts för terrorbrott i Österrike kan komma att hållas fängslade på obestämd tid – så länge myndigheterna bedömer att de kan utgöra ett hot. Regeringen vill också förbjuda ”politisk islam” och föra register på imamer.

 

Något liknande hade vi inte sett i Europa. Vår "normalvardag" har pendlat mellan lugn och terror och efter varje attentat har det diskuterats städat i offentligheten. Men vem har egentligen haft styrka och mod att konfrontera islamisterna? Jag läser vidare i nyhetsartikeln:

 

– Om en psykiskt störd brottsling kan hållas inlåst livet ut för att han utgör ett hot så kan en terrorist som utgör ett hot hållas inlåst livet ut, säger Österrikes förbundskansler Sebastian Kurz vid en presskonferens, enligt flera medier.

 

I de två olika exemplen är det dock två olika bedömningar som myndighetspersoner kommer att behöva göra. En annan fråga är om en sådan lagstiftning är kompatibel med Europakonventionen.

 

I det ”antiterrorpaket” som Kurz går fram med till följd av förra veckans terrorattack i Wien ingår också att dömda personer som avtjänat sitt straff kan hållas under fortsatt övervakning med till exempel fotboja. Det är ett strängt men nödvändigt tilltag för att skydda människor från ”tickande bomber”, som förbundskanslern uttrycker det enligt AFP och Reuters.

 

Och:

 

Regeringens straffrättsreform skulle också öppna för att dra in österrikiska medborgarskap vid terrorbrottsdomar, samt göra det lättare att dra in körkort och vapenlicenser. Moskéer som bedöms sprida terrorpropaganda ska kunna bommas igen snabbare, bland annat genom att det ska föras register över imamer, rapporterar den österrikiska nyhetsbyrån APA.

 

Integrationsminister Susanne Raab, från förbundskanslerns konservativa parti ÖVP, säger att det ska inkluderas ett ”uttryckligt, straffrättsligt förbud av politisk islam i Österrike”. 

 

Nu skulle man kunna gå samma väg som Österrike. Uttryckligt förbud mot politisk islam. Stängning av moskéer som utvecklas till islamistiska centraler, fråntagna medborgarskap. Det borde vara tre effektiva metoder och vägar att gå. Fast i Sverige skulle det aldrig bli verklighet, här fortsätter drömmarnas och verklighetsförnekarnas republik att fungera/ickefungera.

 

Läs här Magnus Ranstorps artikel i Kvartal om den islamistiska terrorn i Paris för fem år sedan. Den kedjan av massakrer får vi inte glömma bort. Den visade vilket barbari som döljer sig bakom alla de vackra fraserna.


***

 

Ur UNT:

 

Frankrike, drabbat av flera terrordåd med islamistiska förtecken, reser sig nu som en man för att försvara den universella yttrandefriheten. En yttrandefrihet som ger alla rätten att få uttrycka avvikande uppfattningar. Utan yttrandefriheten har vi ingen demokrati.  

I Sverige finns inte samma engagemang för det fria ordet och den fria kulturen. Friheten att kritisera och häckla makt och religion är inte lika fri även om den på ett konstitutionellt plan skall vara det. Om det vittnar konstnären Lars Vilks levnadsöde.

Lars Vilks blev känd för allmänheten genom sina skisser över en rondellhund. En av dessa publicerades i dagstidningen Nerikes Allehanda 2007. Bilden fanns med i en krönika på ledarsidan som handlade om yttrandefrihet. Bakgrunden till krönikan var att Vilks Muhammedbilder nekats att vara med i ett flertal utställningar på grund av rädsla för repressalier. 

Detta föranledde 2008 al Qaida att utdela en fatwa, en dödsdom, över Lars Vilks samt en belöning för den som ”slaktar honom som ett lamm”, det vill säga halshugger honom i likhet med den franska läraren Samuel Paty. 

Sedan dess har Vilks överlevt minst fyra mordförsök eller förberedelser av mordförsök. De två svenska medborgare som genom försök till mordbrand försökt mörda Lars Vilks för hans konstnärsgärning har sedan länge redan avtjänat sina straff. Men för Vilks det annorlunda.  

Vilks lever i dag på skyddad adress med livvaktsskydd dygnet runt. När han är på bostadsorten beviljar polisen honom endast ett begränsat antal ”luftningar” per vecka. I praktiken är Vilks i dag internerad och har kommit att avtjäna alla de gärningsmäns straff men på livstid. Straff utan en bortre horisont.  

Vilks nekas av polisen att flytta ihop med sin livskamrat som han haft ett långt distansförhållande med. Polisen motiverar detta med att de inte anser att de någonsin varit ett par i egentlig mening. 

Vilks nekas av polisen de universella mänskliga rättigheter som han en gång ställde sig upp och försvarade. Skulle Vilks bryta mot denna internering menar polisen att han då bryter mot ett avtal. Ett avtal som, så vitt känt, aldrig upprättats mellan parterna. 

Det enda avtal som finns är reglerat i svensk lag. Mellan medborgare och stat. Att Vilks skall kunna åtnjuta fullt skydd för sin rätt att uttrycka kritik mot makt och religion. Ett skydd utan de förbehåll som polisen implementerat och som innebär att Vilks på livstid avtjänar gärningsmännens brott. Gärningsmän som idag går fria.  

Ingen förutom islamister menar att Vilks har begått ett brott. Vilks göms undan för att det är enklast för polisen. Istället för att säkerställa att den som utan grund hotas av våldsmän kan fortsätta sitt liv som alla andra så bestraffas han. Detta underminerar yttrandefriheten.  

Vem vågar utmana, häda eller kritisera ”fel” part om det innebär ett liv på flykt? Ett livslångt straff för att opponera sig mot de som vill begränsa den universella rättighet - som Sverige sagt sig försvara - yttrandefriheten. 

Polismyndigheten är nu svaret skyldiga om varför den i en utomjuridisk process dömt Vilks till livstids internering med restriktioner. 

Detta är en fråga som är långt större än en enskild konstnär.  

Dagens situation där Lars Vilks göms undan, skild från sin livspartner, behöver få ett slut. I Sverige är yttrandefriheten en grundlagsskyddad rättighet som ska upprätthållas av staten. De som utsätts för hot, våld och mordförsök trots att de inte gjort något olagligt ska inte behöva leva på det sätt som Vilks tvingas till. 

Liselott Agerlid, jur kand, Rolf Åbjörnsson Advokat AB
Aron Flam, författare och komiker
Jurij Lederman, konstnärlig ledare Teater Studio Lederman
Edward Nordén, jordbrukare och partistyrelseledamot Medborgerlig Samling
Johan Westerholm, författare och journalist
Rolf Åbjörnsson, advokat

 

 

1 kommentar:

  1. Ett bra initiativ. Jag lyssnade på ett mycket bra och djuplodande samtal mellan Vilks och skådespelaren Rasmus Dahlstedt på "Antipodden".

    SvaraRadera