lördag 7 november 2020

Plutarchos, är han bekant?

Foto: Astrid Nydahl
 


Varför inte lära sig lite av Plutarchos? Atlantis ger på nytt ut honom, i storpocket. De två första volymerna är Moralia I, Kärlek och vänskap, samt Moralia II, Levnadsråd. Båda banden är översatta till svenska av Sven-Tage Teodorsson, och utkom på Atlantis första gången 2014 respektive 2016. Översättaren har också gjort urvalet och skrivit inledning till båda banden.


Vem var då Plutarchos? Han var, säger Teodorsson, "den mest framstående grekiske författaren i sin tid och en av de mest lästa och uppskattade auktorerna under senantiken och under medeltiden i Bysans." Han levde ca 40-120 e.Kr. Hans Moralia anses ha utövat ett starkt inflytande på europeisk litteratur och kultur. Han lästes av och inspirerade bland andra Rabelais, Montaigne och därtill sådana som Rousseau och Emerson.


Jag har läst och glatt mig åt båda dessa band. Understrykningarna visar vad jag särskilt uppskattat, så låt mig bjuda på några rader.

Ur Levnadsråd har jag särskilt fäst mig vid passager där jag känt igen mig själv (blott alltför väl). De handlar om vreden:
När vreden är ihållande och ofta bryter ut i attacker, skapar den det dåliga tillstånd i själen som kallas lättretlighet och som yttrar sig i raseriutbrott, surmulenhet och vresighet, i det att en människa i detta sinnestillstånd lätt blir sårad och är överkänslig så att hon blir klandersjuk och upprörs av småsaker; det är som när en knivsegg lätt blir repad när dess härdning är nött och tunn. Men om hennes omdöme omedelbart bemöter vredesutbrotten och undertrycker dem, innebär det inte bara bot för stunden utan även på längre sikt, genom att själen får styrka och blir mindre lättpåverkad av sina passioner.
När jag läser dessa ord - och resten av kapitlet - tänker jag att jag borde ha fått snubbla över dem i ungdomsåren så att de kunde ha tjänat som vägledning. Fast hur påverkas en trasig själ av kloka ord, kan de ha någon inverkning? Numera tror jag det, trots att jag långt ifrån är säker. Plutarchos citerar Sappho som skrev "När vreden stiger i bröstet/ håll då din fåfänga tunga i schack!" Jag lyssnar och lär, jag läser och anstränger mig. Denna lördag ska inte präglas av "förbittrade och vulgära ord" utan av honungslena småvindar och strålande sol.

Läs Plutarchos innan det är för sent.

1 kommentar:

  1. Vreden är lifsens rot
    -Jakob Böhme (Härmelin)
    /Mats B-P

    SvaraRadera