 |
| Anne-Marie Berglund. Foto: Hideo Matsumoto |
Denna dikt från slutet av1970-talet (som fortsätter efter texten) hittade min vän Per Helge i ett exemplar av en sedan länge nerlagd svensk tidskrift. Anne-Maries tidiga diktning är full av liv ute på kanten. Paris var ofta synonymt med kanten, äventyren, modet och viljan. Under 24 år hade jag privilegiet att vara hennes vän. Hon kom att bli högt älskad och saknaden efter henne är stor och ekande.
Klicka på sidorna så kommer de upp i läsbart format.
Jag är den anonyma läsaren. Längre tillbaka i tiden började jag alltid dagen med att läsa morgontidningen, numera inleds den med mina favoritbloggar. Ibland tar jag för givet att kloka människor kommer att dela sina tankar med mig i all evighet, att deras källor aldrig sinar. Din blogg är lite annorlunda: den utgör motvikten till det dagliga slamret, till gapet och tjattret. Din blogg är en av de bästa, och jag skäms i min anonymitet för att jag tar den för givet.
SvaraRaderaUnderbart att ta del av. Så löftesrik. Så rik.
SvaraRadera