 |
| Tosteberga hamn. Foto: Astrid Nydahl |
Varje gång ett dammfragment faller från sänglampan ner i mitt ansikte slår
mig tanken: allt det jag burit hem under åren i form av tidningar, tidskrifter
och böcker förvandlas sakta till just damm. Böcker håller olika kvalitet och
förintas i olika hastighet, men de flesta blir outhärdliga dammsamlingar ganska
tidigt.
Dammet och spindelnäten sammanfattar mitt liv. Jag gjorde det jag aldrig skulle
göra: samlade på mig. Gjorde jag det för att jag ville äga? Å nej, långt
därifrån. Jag gjorde det för att jag ville ha ett eget fungerande
arbetsbibliotek. Jag slutade anlita folkbiblioteken för länge sedan. De kunde
inte tillgodose mina behov. Och även om de kunnat det hade jag velat ha
böckerna här. De ska arbetas med, således också bli klottrade i, understrukna
i. Arbetsbiblioteket ska bära prägel av den eller de människor som arbetar i
det.
Också mitt eget liv blir - nej, kanske inte damm, men något som kanske liknar
jord. Jag jord och mina böcker damm. Av det jag är gjord blir det jord. Av det
som är böcker, det vill säga papper och ord, blir det damm och jord.
Under en period var jag medlem i bokklubben Pennan & Svärdet, och de böcker som hade SMB (Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek) som utgivare, verkar hålla hög kvalitet i papper och bindning. De skröt om just detta: 'Detta är en bok för evigheten.'
SvaraRaderaJag försöker så långt möjligt undvika pocketar, även om de är behändiga som natt- eller reselektyr. Avskyr det sträva, gulnande pappret, en taktil och estetisk styggelse. Danskt band kan vara bra.